Predikan 3 söndagen i fastan 2024

2 Mos 20: 1-17/1-3, 7-8, 12-17; Ps 19: 8-11; 1 Kor 1: 22-25; Joh 2: 13-25

Kära bröder och systrar, kära unga och kära barn,

Hur skulle det vara om vi inte hemma i familjerna hade regler? Om några bara gjorde det de hade lust med? Nej, det är vi tacksamma för att vi håller på ordningen hemma. Ja, det är alla andra tacksamma för att jag verkligen tar ansvar för mig först och andra sen.

Tre saker vi får tycka illa om:

1 Någon i familjen vet att han eller hon har en uppgift som inte är rolig. Samma person ser till att någon annan till slut måste göra det.

Det tycker vi illa om. Det gillar vi inte.

2 Någon i familjen retas. Det blir två eller tre mot en. De säger dumma saker! De skrattar och gör fräcka gester.

Det tycker vi illa om. Det gillar vi inte.

3 Någon säger, nej, du får inte vara med oss. Gå någon annanstans, du passar inte här.

Det tycker vi illa om. Det gillar vi inte.

Sådant och liknande tycker vi mycket illa om. Det sårar oss. Vi har rätt att reagera och rätt att tycka illa om och rätt att ogilla det.

Hur ska vi reagera? Ska vi göra som Jesus i templet?

Kära kristna bröder och systrar!

Guds bud finns för ordningens skull. Alla Guds bud har två betydelser, den första, att det gemensamma bästa ska kunna bli verklighet, det andra för att relationen till Gud vår Fader skall vara som den till våra föräldrar, men ännu finare, som ren tacksamhet och ödmjukhet ska den vara.

Alla Guds bud är goda bud och det är rätt att följa dem. Det är som reglerna i vårt hem. När vi följer dem är vi lyckliga tillsammans.

Jesus älskar sin Fader i himlen och templet är platsen för bön och tacksägelse. När människor vanhelgar templet säger Han: ”Gör inte min Faders hus till en saluhall” (Joh 2:16).

Kära bröder och systrar! Nu är tiden inne för oss att erkänna att vårt liv ibland liknar ett litet varuhus eller en saluhall. Vi kan ändra på det. Hur andra ser på oss är en sak, men det viktiga är hur Gud ser på oss. Gud vet vad som finns i människan. Det finaste som finns i människan är bilden av Gud själv.

När Gud ser sin egen bild i människan, gläder Han sig. När Han inte känner igen sig, söker han den hos någon annan. Gud är ju kärleken och kärleken vill bli besvarad. Hans kärlek är stark, så stark att den nästan förtär Honom. Helgonen vill också förtäras och säger: jag vill dö för Gud, jag vill bli förtärd av Hans kärlek.

Alla Guds bud är till för att kärleken ska vinna seger, seger över synd och skam, seger över likgiltighet och tvivel på Guds kärlek, den som blir korsfäst av världen men uppstår i härlighet.

När vi lever i tron på Herren vår Gud, kanske man kallar oss dårar. I så fall, låt oss vara Guds dårar. Bättre det än att vara världens kungar utan kärleken. Var och en som upplevt den sanna kärleken vill inte byta ut den mot något annat. Kärleken är värd allt!

Vi blir korsfästa för kärlekens skull och finner vår lycka i en kärlek som förtär oss. Den brinner inom oss och den förbränner oss. När den kristna kroppen brinner upp i sin kärlek till Gud, sprider sig en väldoft i hela världen. Hela världen märker Guds närvaro genom den goda, friska doften. ”Helgonet har dött” ropar de kristna som varit i närheten! Kärleken brinner ut som väldoft!

Som en parfym som fyller näsan med stor njutning är Guds nåd. Johannes av Korset känner det, inte som parfym, men som ”vindar av uppfriskande kärlek som viskar till honom”, säger han i sin dikt Andlig sång (XIV).

”Du skall inte ha andra gudar vid sidan om mig”, säger första budet. Gud vet vad som kan finnas inom oss. Där kan finnas olika avgudar som inte är statyer eller bilder eller politiska utopier. Varför skulle Gud annars säga i första budet till oss alla: ”Du skall inte ha någon annan Gud än mig”.

Du kan ha många andra saker och göra mycket du tycker om, men ingenting skall gå före Gud och vi skall inte skapa oss gudar som inte finns. Kan vi skicka detta löfte som svar till Gud som överöser oss med gudomlig kärlek? Låt oss tacka Gud för att Han bryr sig så mycket om oss, att Han ger oss sina bud att hålla! Tron och moralen kan aldrig skiljas åt. De bildar en enhet i det kristna livet.

Amen.

diakon Göran Fäldt