Mattia Preti, "Pilatus tvättar sina händer", 1663, Metropolitan Museum of Art, New York (foto: Public Domain)

Vi känner mannen, och vi känner hans namn. Han är ökänd för sina bidrag till Jesu lidande och död.

Även om Pontius Pilatus är odödliggjort genom att recitera trosbekännelsen varje söndag, är Pontius Pilatus liv som helhet till stor del förbisett av katoliker. Visst räcker det med att känna till vilken roll han spelade i Jesu korsfästelse, men att förstå mannen bakom namnet "Pontius Pilatus" ger den romerske ståthållaren en djupare dimension. Vad hade han för bakgrund? Hur kom han till makten? Var han en brutal diktator eller en viljesvag ledare som han framställs i evangelierna? Och vad hände med honom efter Kristi korsfästelse och uppståndelse?

Pilatus liv var ingen historia om trasor till rikedom utan en historia om privilegier. Han började sin karriär som romersk ryttare (eller riddare), en status som kejsar Augustus mellan 27 f.Kr. och 14 e.Kr. reserverade för män av fri börd, god hälsa och karaktär och betydande rikedom. Förutom att vara väl lämpade för krig skulle ryttarna ha haft något av en affärsbakgrund och tillgång till offentliga finanser, vilket gjorde det möjligt för dem att klättra på en karriärstege till kejserliga positioner. Som vilken framgångsrik man som helst i karriären kom Pilatus förmodligen till makten genom en blandning av bra karriärdrag och popularitet. Han utnämndes till prefekt i Judeen av en av kejsar Tiberius gunstlingar, Lucius Aelius Sejanus.

Sejanus var en ökänd antisemit, och det är logiskt att Pilatus troligen skulle ha instiftat ett brutalt styre över det judiska folket för att blidka sin beskyddare. En av Pilatus mest ökända handlingar var att i hemlighet resa bilder av kejsaren över hela den heliga staden Jerusalem i skydd av natten. Historikerna Flavius Josefus och Filon skriver båda om denna händelse, och Josefus beskriver i detalj det judiska folkets reaktion:

Judarna skyndade efter Pilatus till Caesarea och bönföll honom att avlägsna baneret från Jerusalem och att upprätthålla deras förfäders lagar. När Pilatus vägrade föll de framstupa runt hans palats och förblev orörliga i den ställningen i fem hela dagar och nätter.

Josefus fortsätter berättelsen och skriver att Pilatus bjöd in judarna till sin domstol. Det verkade som om deras handlingar kunde ha påverkat honom, men judarna blev snart omringade av romerska soldater och Pilatus hotade att "hugga ner dem" om de fortsatte att protestera mot kejsarbilderna. När soldaterna drog sina svärd svarade judarna med en radikal fromhet liknande den som ses i Mackabeerboken:

Därpå kastade sig judarna, liksom i en gemensam aktion, i en kropp på marken, sträckte ut sina halsar och utropade, att de hellre var beredda att dö än att överträda lagen.

Överväldigad av förvåning över en sådan intensiv religiös iver gav Pilatus order om att baneret omedelbart skulle föras bort från Jerusalem.

Pilatus reaktion på judarna är märklig, till och med lite chockerande, för att vara en romersk diktator. Men blev Pilatus rörd för att han inte var van vid att se människor stå upp för sin övertygelse? När allt kommer omkring verkar det som om Pilatus kom till makten genom att blidka dem som stod omkring och över honom.

Denna hypotes verkar ännu rimligare med tanke på hans behandling av Jesus. Även om tidiga historiker anmärker på Pilatus brutalitet, målar evangelierna upp en helt annan bild av mannen. Han ifrågasätter Jesus med till synes uppriktighet och inser snabbt hans oskuld – Matteus går till och med så långt som att säga att han blev "förbluffad" över Jesu ord. Man kan inte heller glömma hans hustru som vädjade till honom att lämna Jesus ensam på grund av sina drömmar om honom. Enligt vissa bibliska kommentatorer skrämde Jesu anspråk på att vara Guds son Pilatus, men inte på grund av sann fromhet:

Ty det är mycket välkänt, att den religion, som guvernören bekände sig till, uppmanade honom att erkänna existensen av halvgudar och hjältar, eller människor som härstammade från gudarna. Nej, hedningarna trodde, att deras gudar själva ibland framträdde på jorden i form av människor.

Dessutom visar Pilatus också en stark nivå av emotionell intelligens, eftersom Matteusevangeliet säger att han visste att fariséerna överlämnade Jesus på grund av avundsjuka. Pilatus försöker manipulera denna känsla genom att använda olika taktiker för att till slut befria Jesus. Han försöker övertala folkmassan att frige den oskyldige Jesus på grund av den uppenbart brottslige brottslingen Barabbas, och han låter gissla Jesus så att fariséerna kan bli mätta av detta brutala straff.

Pilatus ville naturligtvis inte att Jesus skulle korsfästas, men det judiska folket ville inte böja sig. Kanske mindes han den iver de visade när han reste kejsarbilderna – och vi måste komma ihåg att romarna i viss mån upphöjde sina kejsare till gudar. Även om Pilatus började tro att Jesus var åtminstone någon slags halvgud som kommit till jorden, kan han ha erinrat sig det judiska folkets iver och villighet att dö innan de tillät bilder av kejsaren i sin stad. Vad skulle de göra om Pilatus tillät gudamänniskan att fortsätta att vandra bland dem?

Så gjorde Pilatus sig själv odödlig genom att än en gång blidka dem som hade starkare viljor än han själv och fördömde Jesus med till synes likgiltighet: "Jag är oskyldig till denne mans blod; Se till att det blir så."

Men även efter detta hån mot en rättegång tycktes Pontius Pilatus oförmögen att undkomma sanningen, nu när han stod ansikte mot ansikte med honom. Han befallde att tecknet skulle resas över Jesus och förkunnade att han var judarnas kung – inte bara på hebreiska, utan även på grekiska och latin. Avsiktligt eller inte, det verkade som om Pilatus ville att alla skulle veta vem Jesus var eller åtminstone påstod sig vara.

Kanske gick han runt i sitt palats och väntade på att se om Jesus tog sig ner från korset, och det var därför han blev så förvånad över att Jesus dog så snabbt. Pilatus fortsatte att böja sig för fariséernas vilja och tillät dem att vakta graven, men när han fick höra om Jesu uppståndelse sände han bud till Tiberius och berättade nyheten för honom. Ironiskt och omedvetet var Pilatus säkerligen en av de första som delade evangeliet med den romerske kejsaren, eftersom han säkert skulle ha redogjort för Jesu rättegång, tortyr och död, tillsammans med hans uppståndelse.

Om bara historien slutade med att Pilatus blev kristen och en av de största förkunnarna av evangeliet! Även om de etiopisk-ortodoxa anser att både Pontius Pilatus och hans hustru har blivit omvända och helgonförklarade, är det fortfarande oklart om han verkligen blev kristen före sin död.

Tyvärr verkar detta osannolikt, eftersom historiker skrev att han fortsatte ett brutalt styre. Josefus berättar att han år 36 e.Kr. angrep samariterna på berget Gerissim, och kort därefter kallades han tillbaka till Rom för att ställas inför rätta. Historikern Eusebios skriver att Pilatus till slut tog sitt eget liv, "tvingad att bli sin egen mördare och bödel". Det finns dock inget annat konto som bekräftar denna händelse.

Så, vems historia är den riktiga? Dukade Pontius Pilatus under i förtvivlan på samma sätt som Judas, när han fördömde och verkställde det yttersta straffet över sig själv? Det är bara Gud som känner till hans slutliga öde och dom, men Pilatus berättelse är fortfarande en varnande berättelse, som sammanfattas av Jesu egna ord: "Ty vad hjälper det dem att vinna hela världen och gå miste om sitt liv?" (Markus 8:36)

Allison Barrick

Allison Barrick är en aktiv medlem och frivillig kateket i Christ the King Parish i Ann Arbor, Michigan. På sin fritid provar Allison vanligtvis en ny hobby eller ett nytt recept, arbetar i sin Etsy-butik, umgås med vänner, springer (eller försöker åtminstone) eller läser en bok om något obskyrt ämne. Du kan hitta fler av hennes verk på alliebeecreates.com, följa henne på Instagram på @alliebeecreates eller shoppa hennes skapelser på alliebeecreates.etsy.com.

Till svenska, maj 2025, Eva-Lotta Svensson

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här