Oomsjungna hjältar från ett oomsjunget land

6
min read

Oomsjungna hjältar från ett oomsjunget land

mån, 05/06/2024 - 18:04
Posted in:
0 comments

Polackerna är ett järnsmidesfolk, format till ett svärd med trogen motståndskraft i stridens hetta. Denna trogna motståndskraft har ytterligare formats av motståndskraften i deras katolska tro.

Nationer, såväl som människor, kan vara obesjungna hjältar. De kan lida och vara heroiska i sitt lidande. Polen är en sådan nation. Omringat av grannar som alltför ofta har varit fiender – och lika ofta som de inte har besegrat fiender – har Polens hela historia formats av lidande. Det har belägrats och attackerats av ryssarna i öster och preussarna i väster, och av svenskarna i norr och österrikarna i söder.

Polackerna är ett järnsmidesfolk, format till ett svärd av trogen motståndskraft i stridens hetta, fångat mellan krigets städ och erövringens hammare. Dessutom har denna trogna motståndskraft formats av trons motståndskraft, det polska folkets okuvliga anslutning till den katolska kyrkan, vilket är det utmärkande kännetecknet för nationen själv. Det är denna orädda och modiga lojalitet mot Kristus och hans kyrka som har gjort Polen till det kristna Europas heroiska hjärta. Och ändå är det alltför få som känner till de hjältar som Polen har fostrat och bäddat in i sitt trogna bröst. Det är därför dags att hylla de obesjungna hjältarna i denna underskattade nation.

Många exempel på Polens trohet och tapperhet skulle kunna anföras. Det var Polens berömda "bevingade husarer", under befäl av kung Johan III Sobieski, som vann den avgörande segern i slaget vid Wien 1683 och räddade Europa från det islamiska osmanska riket. I det heroiska försvaret av sitt hemland mot kommunisterna i det polsk-bolsjevikiska kriget 1919-1920 räddade polackerna Europa från marxistisk imperialism och totalitarism, åtminstone fram till förräderiet mot Europa vid Jaltakonferensen 1945, som överlämnade halva Europa, inklusive Polen, till det stalinistiska Sovjetunionens terror.

Det var Polen, inspirerat av den polske påven Johannes Paulus II, som inledde störtandet av Sovjetunionen. Inspirerade av påven Johannes Paulus besök i Polen och hans uppmaning till mod, inledde det polska folket en kampanj av civilt motstånd mot det kommunistiska styret som skulle sprida sig till alla andra sovjetkontrollerade länder i Europa, inklusive Ryssland självt.

S:t Johannes Paulus II behöver naturligtvis ingen närmare presentation. Han är utan tvekan den mest kända polacken under det senaste århundradet. Hans lov har sjungits. Han är en hjälte men knappast en obesjungen hjälte. Detsamma kan förmodligen sägas om kung Johan III Sobieski. De flesta som studerar historia känner till hans roll i att rädda Europa från islamisk erövring under slaget om Wien. Och det finns två andra polska hjältar som förmodligen inte behöver någon närmare presentation, som båda nyligen har helgonförklarats i kyrkan: den heliga Faustina Kowalska och den helige Maximilian Kolbe.

En helig hjälte och son av Polen som inte borde behöva någon närmare presentation är fader Jerzy Popiełuszko. Fader Popiełuszko, som erkändes som martyr av kyrkan och saligförklarades 2010, visade stort och okuvligt mod i sitt nära samarbete med den antikommunistiska fackföreningen Solidaritet i Polen och mördades av den kommunistiska hemliga polisen 1984.

En annan hjälte som inte kommer att vara känd för de flesta utanför den polsktalande världen är jesuitpater Piotr Skarga. Fader Skarga, som var en ledande gestalt inom motreformationen i slutet av 1500-talet, under det polsk-litauiska samväldets tid, hyllades i Polen. Han var känd som den polske Bossuet, en referens till den berömde franske biskopen och teologen Jacques-Bénigne Bossuet, som anses vara en av det franska språkets största talare och litterära stilister.

Det faktum att fader Skarga anses jämförbar med Bossuet talar för sig själv. Han är mest känd för två böcker. Hans Helgonens liv har förblivit ständigt populärt, medan hans politiska avhandling, Sejmens predikningar, har gett honom titeln som den "patriotiske siare" som, i egenskap av profet för Polens undergång, förutsåg delningen av det polsk-litauiska samväldet och det därav följande slutet på Polens nationella suveränitet i över ett sekel.

En annan obesjungen hjälte i detta underskattade land är Sankt Andreas Bobola, en martyr som är nästan okänd utanför Polen. Denne jesuitpräst, känd som "själajägaren" för sin missionsiver, torterades av kosacker 1657 för att han vägrade att avsäga sig sin katolska tro och dödades därefter. Påven Pius XI helgonförklarade Sankt Andreas Bobola 1938; Hans efterträdare, Pius XII, utfärdade en encyklika 1957, på 300-årsdagen av helgonets martyrdöd, där påven kallade den helige Andreas Bobola för "Kristi obesegrade idrottsman" och uppmanade katoliker att efterlikna hans tro och styrka:

Låt därför alla begrunda själsstyrkan hos den helige Andreas Bobola, martyren. Må de lära av hans exempel, bevara hans obesegrade tro intakt och försvara den med alla medel. Må de efterlikna hans apostoliska iver på ett sådant sätt att de också på alla sätt de kan försöker stärka Kristi rike på jorden och, så långt deras levnadsförhållanden tillåter, sprida detta rike överallt.

Påven vände sig sedan direkt till Polens folk, medveten om att det polska folket arbetade under kommunismens tyranni:

Vi riktar Våra ord på ett särskilt sätt till dem som bor i Polen. Ty Andreas Bobola är deras stora ära, eftersom han föddes av detta folk och hedrade det inte bara genom så många dygders prakt, utan också med sitt martyrskaps karmosinröda färg. Må de därför följa hans exempel och fortsätta att hålla fast vid sina förfäders tro trots alla angrepp. Må de uppriktigt sträva efter att leva upp till den kristna moralkodexen. De borde uppmärksamt betrakta detta som sitt lands största ära: att efterlikna sina förfäders obrytbara ståndaktighet och göra Polen evigt troget, kristendomens yttre bastion.

Den siste obesjungne hjälten i Polen som hedras i denna alltför korta översikt över nationens hjältar är kapten Witold Pilecki, en kristen krigare av ett helt annat slag än den helige Andreas Bobola. Som tonåring stred kapten Pilecki i det polsk-bolsjevikiska kriget, som började i efterdyningarna av första världskriget när kommunistiska trupper, under befäl av Vladimir Lenin, invaderade Polen. Kriget slutade med polsk seger och kommunisterna tvingades dra sig tillbaka från det polska territorium de hade invaderat.

Tjugo år senare kämpade kapten Pilecki för att försvara sitt land från ännu en utländsk invasion, denna gång från nazisterna i väst. När den polska armén besegrades var han en av grundarna av motståndsrörelsen, den hemliga polska armén. Med häpnadsväckande mod erbjöd sig Pilecki att låta sig tillfångatas för att infiltrera koncentrationslägret Auschwitz. Inifrån koncentrationslägret organiserade han en motståndsrörelse med hundratals fångar och smugglade ut bevis på nazisternas illdåd till medlemmar av den polska motståndsrörelsen som delade med sig av informationen till de västallierade.

Kapten Pilecki flydde från Auschwitz 1943 och stred i Warszawaupproret ett år senare. Han tillfångatogs och tillbringade resten av kriget i ett tyskt krigsfångeläger. I slutet av kriget återvände han till Polen och blev en del av motståndsrörelsen mot den kommunistiska regering som hade tillsatts av Sovjetunionen. Han arresterades av den hemliga polisen 1947 och efter en skenrättegång året därpå avrättades han. Hans kropp begravdes utan ceremonier och hans kvarlevor har aldrig hittats.

Efter att ha lovsjungit några av Polens obesjungna hjältar avslutar vi med en lovsång till nationen själv.

Polens betydelse sammanfattades av G.K. Chesterton. "Om Polen inte hade fötts på nytt", skrev han 1927, "skulle alla kristna nationer ha dött." Hilaire Belloc upprepade denna synpunkt när andra världskriget bröt ut och skrev att "testet är Polen": "Beslutsamheten att rädda Polen, som är en beslutsamhet att inte bara besegra Preussen utan också att driva ut den avskyvärda och mordiska kommunismen i Moskva, är den moraliska förutsättningen för seger. Om vi vacklar är vi förlorade."

Kort efter sin återkomst från ett besök i Polen höll Chesterton ett föredrag i London som marknadsfördes som "Vad Polen är". Han tyckte att titeln var olycklig. "Ni kan inte definiera ett levande ting", invände han, "allra minst ett sådant levande ting som Polen, ett av de mest levande tingen i världen, eftersom ingenting kan vara så levande som ett ting som har uppstått från de döda."

Även om han inte kunde ha vetat det, sa Chesterton något djupare och mer profetiskt än han kunde ha föreställt sig. Under de följande decennierna skulle Polen dö ytterligare två gånger under både nazistisk och sovjetisk ockupation, bara för att återuppstå från båda dödsfallen.

I dag är Polen återigen under attack, denna gång av globalismens krafter. Dessa är mäktiga fiender. Kanske kan de lyckas döda Polen ännu en gång. Om så är fallet kommer de som har tro och styrka att återvända till katakomberna för att bilda det nya motståndet och kämpa troget och i bön för nästa uppståndelse.

Joseph Pearce

 

Joseph Pearce

Joseph Pearce är gästprofessor i litteratur vid Ave Maria University och gästforskare vid Thomas More College of Liberal Arts (Merrimack, New Hampshire). Han är författare till över trettio böcker och redaktör för St. Austin Review, serieredaktör för Ignatius Critical Editions, senior instruktör vid Homeschool Connections och senior medarbetare på Imaginative Conservative and Crisis Magazine. Hans personliga hemsida är http://www.jpearce.co.

Till svenska, maj 2024, Eva-Lotta Svensson

Inlägget kommer från sidan www.crisismagazine.com

Direktlänk till inlägget klicka här

Gråbröderna

De senaste artiklarna

Katolsk Horisont
14/05/2024