En uppskjuten idé – det teknologiska imperativet i nytt ljus?

Naturlagen säger oss att vi som människor gör klokast i att använda oss av naturen utan att förstöra den. Hur ska vi då utvinna den energi vi behöver utan att pervertera naturens goda till det onda? Klimatet på jorden hör till det goda Skaparen gett oss för att leva, men har vi rätt att utnyttja jordens resurser så att vi påverkar hela klimatsystemet negativt? Våra industriella framgångar och det ökade välståndet har blivit vår tids Akilleshäl. Vi lever på något sätt på lånad tid. Men hur länge?

Naturlagen ger oss i sin tur naturrätten som redan Antiken lade som grund för styrandet av samhällena och som Kyrkan utvecklade vidare genom bland andra S:t Thomas Aquino (1225-1274). Naturrätten hör till den katolska traditionen. Den protestantiska teologin däremot har avlägsnat sig från naturlagstänkandet eftersom det var ”obibliskt”. Efter den radikalt annorlunda nationalsocialistiska propagandan under Hitler i Tyskland, rasideologi, antisemitism, idéer om livsvärdighet, återkom dock bland framträdande protestantiska teologer en ny värdering av naturlagen och naturrätten genom bland andra Dietrich Bonhoeffer (1906-1945).

 Eftersom man ändå inom protestantismen fjärmat sig från tanken på ett bindande läroämbete i katolsk mening, söker man svaren i det eskatologiska perspektivet.  Ingenting blir precist normerande här i det jordiska livet utan vagt och ständigt omformulerat. Synen på äktenskapet till exempel öppnar sig för ett inkluderande av samkönade par, trots att ingenting i Skriften legitimerar det.

Äktenskapsetiken blir en icke-fråga när man menar att det bara finns ett sant äktenskap och det är mellan Kristus och Kyrkan (eller Herren Gud och Israel under tiden före Inkarnationen).

Förlusten av naturlagen blir då förklaringen till de pragmatiska lösningarna och löst sammanhängande konsensusbeslut som kännetecknar så mycket i tidsandan. Katolsk teologi och lära värderar däremot fortfarande naturlagen och naturrätten vilket kommer igen i moralteologin och etiken. Det innebär att fastställda etiska normer skall efterföljas, inte uppluckras eller urvattnas i så kallad liberalteologi. Normerna är skydd och gudomlig omtanke.

Väderkvarnen (bild Wikipedia)

följde naturlagen

Ju mer man avlägsnar sig från naturlagen ju mer betonas nåden och det andliga. Ju mer man håller sig till naturlagen ju mindre utrymme ges åt viljan att påverka genom mänsklig makt. Politik är att vilja, har någon av de lutherska ledarna sagt.

För den katolska viljan är det rätt att vilja det goda men inte att sätta sig över lagen. ”Förnuftet imiterar naturen”, säger Aquino i Summa Theologica.  För att uppnå något gott får man inte använda sig av något som är objektivt ont.

Lagen är ju i princip ersatt av tron, tron allena, i de protestantiska samhällena.

Påve Franciskus har gett oss encyklikan Laudato si (2015) som vägledning i bruket av de jordiska tillgångarna. Skaparen har försett oss med rika tillgångar för alla tider. Allt skapat har ett syfte att tjäna livet på jorden, animalt och mänskligt. Naturen är ett måste, det är en skapad gåva utan motsvarighet i hela kosmos. I detta kosmos kan människan inleda en ny utveckling som alla har nytta och glädje av. Skaparen ger sin avbild människan infall som går utöver det vanliga. Uppfinnarna är viktiga även om mycket faller på sin egen orimlighet. Vi måste ändå vara dem tacksamma. De leder utvecklingen för det allmänna goda.

Gustaf Dalén (1869-1937), civilingenjör och uppfinnare

Vi kommer då till frågan om det är moraliskt rätt att utnyttja kärnkraften för de överhängande behoven av elektricitet som energikraft. Det kan ju tyckas som den perfekta lösningen ur klimatperspektivet och att föredra framför kolanvändningen och andra fossila bränsleformer. Men är det förnuftigt?

Kärnkraftlobbyisterna har många goda argument, inte minst ur klimatsynpunkt, men framhåller också riskerna med härdsmältorna som i Tjernobyl 1986 och Fukushima 2011.

Fukushima efter kärnkraftskatastrofen

Den senare fick Tyskland att under Angela Merkel besluta avsluta all energiskapande kärnkraft. Frankrike, med minst 50 kärnkraftverk, har å andra sidan bestämt sig för att fortsätta på samma kurs och vill göra kärnkraftsindustrin bättre och säkrare.

Vad kärnkraftslobbyisterna undviker att tala om är slutförvaret av kärnkraftsavfallet som är en ofrånkomlig hälsorisk för kommande generationer. Utan att tillfredsställande ha ett praktiskt genomförbart program för hanteringen och förvaringen av kärnkraftsindustrins skadliga överskott kan man inte försvara denna gigantiska uppfinning och på många sätt beundransvärda tekniska skapelse. Kärnkraften är rätt väg som alternativ till kolkraften men fel väg som livsfarlig strålningskälla i framtiden som ingen kan förutsäga.

Den ekonomiskt enormt framgångsrike amerikanen Elon Musk har nu planer på rymdfarkoster som kan nå hur långt ut i universum som helst med energitillverkning på månens yta och senare på Mars yta. Han har gjort sin känd för att erbjuda rymdturism för de mest kapitalstarka.

Starship Elon Musk FOTO: SPACE X/AP/TT

Varför då inte undersöka framtida möjligheter att skjuta all skadlig och farligt kärnkraftsavfall ut i rymden där den aldrig kan vara till skada och där lastmissiler från jorden är en kostnad som världssamfundet kan ta på sig. Att lagra kärnkraftsavfall i berggrunden kostar också. Men säkerheten är inte mätbar och ansvaret att inte misslyckas omöjligt att garantera.

Vi måste alltid ha energi och kraft för byggande och underhåll. Det kan inte finnas någon väg tillbaka till något slags förindustriellt samhälle. Vi måste vidare.

Har vi inte ett nytt teknologiskt imperativ som säger, ”Skjut ut de farliga restprodukterna i den sterila rymden”? De skall aldrig återkomma, inte ens om man önskade det.

Går det? Ja, men, som Louis Pasteur skrev till sin pappa som oroade sig för sonens arbetsbörda, ”Man måste nog vara lite galen också!”

                                                                                                                           diakon Göran Fäldt