Den som gapar efter mycket missar ofta hela stycket

Den som gapar efter mycket missar ofta hela stycket

Människan får uppleva många blomstringstider. Både industri, jordbruk, handel och kultur kan blomstra och människor har något att ge sina efterlevande i arv. ”Den som spar han har”, säger ett ordspråk. ”Den som spar för mycket förlorar mer än han vinner till slut”, varnar ett annat ordspråk. ”Den som gapar efter mycket missar ofta hela stycket”, säger ett annat.

Alla som arbetar under högtryck avskärmas i sin egen aktivitet. De som har noll aktivitet avskärmas socialt, eftersom de saknar arbetskamrater. De ena blir okänsliga, de andra överkänsliga.

Utvecklingen går framåt – i rasande fart. Människans uppfinningsförmåga och kreativitet är energin i utvecklingen. Om hundra år har vi tåg som går snabbare än flyg. Men mår ”samhället” bra i sin helhet? Vad är det som driver människor till bristningsgränsen, vad är det som förflyttar livets energi från hemmet och familjen till arbetsplatsen eller välfärdssamhällets skyddszoner? Girighet? Rädsla att misslyckas och komma efter andra? Prestationskrav på sig själv och andra?

Det finns krafter som vi inte är medvetna om och som driver på utvecklingen utan vår kontroll. Vem kan identifiera denna kraft som suger upp all mänsklig energi och driver henne ut från mänsklig frid, tillförsikt och längtan att förverkliga sitt liv i kärleken?

Produktionen är en självpådrivande verklighet som bestämmer allas villkor. Produktionen måste tillfredsställas och kan bara öka och breda ut sig. Den kräver något hela tiden. Den driver på allt. Allt anpassas till villkoren för en ständig ökning av produktionen.

Priset människan får betala är högt. Hon måste bara blunda. Hon får ett andligt och emotionellt skuldberg på sina axlar. Vi kan bara vända oss till vår Herre och Skapare och be om hjälp att leva – rättrådigt, fromt och i obruten tillit. Jesus, kom! Jesus, hjälp!

Det finns en gammal, svensk folksaga om den lille pojken som hade gröttävling med en jätte. Jätten ville ta allt pojken och hans familj hade att leva på. Pojken utmanade den krävande jätten på en tävling om vem som orkade äta mest gröt. Jätten antog utmaningen i sin stora dumhet. Båda åt, men pojken smög sin gröt under bordet medan jätten fyllde sin stora hungriga mage. Till slut sprack den och jätten dog och pojken hade räddat sig själv och sin familj genom klokhet.

 Är det så produktionen i samhället fungerar? Den måste ha sitt – tills den spricker? Pojken hade sin familj, sitt lilla hus, sitt lilla sparkapital – men han levde väl i rättrådighet, fromt och i tillit till Gud som förser alla med vad de verkligen behöver. Pojken i sagan levde bland ”liljorna i Sharons dal”.

En jordisk lilja
En jordisk lilja

 

Den enda sanna produktionen är Guds verk, Han som säger i Höga visan, ”Jag är en vildros på Sharons slätt, en lilja i dalen” (2:1).

                                                                                                   diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran Fäldt

 

Göran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han har i många år varit ordförande i Katolska utskottet för äktenskap och familj (KUÄF), som nu heter Familjeutskottet (FU) från nyåret 2023. Diakon Göran fortsätter nu som ledamot men inte som ordförande. 

Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året  förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område.

Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2012 och är för närvarande engagerad i det nordiska familjerådet som utbyter erfarenheter och diskuterar utvecklingen i stiften på familjeområdet.

Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta haft tillfälle att stödja människor i nödsituationer och kunnat förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Han är inte längre aktiv i Caritas lokala arbete.

Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med artiklar och bloggar i Katolskt Horisont och skriver ibland debattartiklar i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus’ katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982.

Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och har suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.