Är ”politiseringen” av Svenska kyrkan något nytt?
En återkommande diskussionsfråga i Svenska kyrkan är de politiska partiernas roll i kyrkans beslutsfunktioner. Antingen försvarar man den nuvarande ordningen med val av kandidater som listats av de lokala partierna eller vill man att de kyrkligt aktiva själva ska vara de valbara.
Den första uppfattningen är inte omotiverad om man tänker på att den politiska makten, kungamakten eller den parlamentariska demokratin, varit självklar och grundläggande allt sedan Kyrkan i Sverige skilts från Rom och biskopen av Rom, aposteln Petri efterträdare, påven, under Gustav Vasas tid på 1500-talet.
De politiska partiernas historiska bakgrund
Att de politiska partierna ingår i Svenska kyrkans ledning är i själva verket en logisk följd av den protestantiska reformationens förstatligande under kungamakten. Hela gudstjänstordningen ändrades och prästerna utbildades på annat sätt än tidigare. Kyrkorummen utformades efter nya principer.
Problemet med partirepresentationen är däremot att partierna dels har olika kyrkosyn och dels olika förslag till vad som ska vara Kyrkans kärnverksamhet. Man får alltså olika svar på nästan alla relevanta frågor, alltifrån mer kyrkotrogna till mer samhällsorienterande.
Bibeln, teologin och staten
I vissa fall betyder Bibeln och teologin mindre än de politiska partiernas egna visioner. Den uppfattningen som vill vara helt fri från det politiska inflytandet är egentligen den katolska. Katolska kyrkan är också fädernas kyrka i Sverige.
Den har emellertid varit förskjuten från landets historia och kultur så länge att bandet glömts bort eller inte längre förstås.
Den kyrkomedvetna grupp i Svenska kyrkan som vill värna om Kyrkans frihet i förhållande till staten och politiken begär egentligen en kyrkotyp som är orealistisk och främmande. Om de skulle lyckas skulle de såga av den gren de sitter på. Den gruppen kommer inte att vinna valet till kyrkomötet i september i år.
Utarmningen av det kyrkliga vardagslivet i norra Europa
Alltsedan 1800-talet har kristendomen i sig själv fått mindre betydelse i samhällena i norra Europa. Det är den kristna tron som sådan som förlorat mark bland folken och i deras vardagsliv på grund av både bibelsynen, utvecklingsläran och utopiska ideologier, och i dess följd den materialistiska utvecklingen.
I det läget kan man ändå säga att den kritiserade ”politiseringen” av Kyrkan (den gamla lutherska statskyrkan), utan att vara tydligt kristen, ändå håller kristendomen vid liv i samhället – om än som ”konstgjord andning”.
Nackdelarna med det statliga beroendet
Politiken vill tillgodogöra sig det historiska, kristna ”kulturarvet” och de uttalat kristna vill kunna luta sig på statens och samhällets stöd för skatteinkomsterna och för det offentliga och representativa som kyrkorna alltid behöver. De kungliga dopen och vigslarna omges med samhällets alla medel för offentligt erkännande. På ytan kan landet fortfarande se ganska ”kristet” ut men ser man till lagstiftningen ser man det växande avståndet.
På ett sätt kanske man inte ska vara så kritisk mot ”politiseringen” men å andra sidan måste man vara medveten om den inre försvagningen av kristendomens sanningar.
Nytt vin i nya vinsäckar – men varifrån kommer vinet?
Hela västerlandet har i praktiken blivit mer hedniskt tänkande och det kyrkliga församlingslivet, som en gång var starkt och levande, är på tillbakagång. Det kyrkliga livet fylls med ett mer allmänt humanitärt och estetiskt innehåll utan större möjligheter att forma kristna människor och ge dem undervisning för deras kristna samveten.
För oss som katoliker är kyrkovalen till Svenska kyrkan mer en fråga om ekumenisk uppmärksamhet än om kristen tro och moral.
Hur kan jag som katolik vara partipolitiskt engagerad?
Vi har den katolska socialläran och de kyrkliga dokumenten som grund för vårt handlande och samhällsengagemang. Vi är inte en demokrati och inte ett samfund för oliktänkande. Vi kan bara vara trogna Kyrkans lära och leva efter den så tydligt som möjligt. Vi kan som katoliker möjligen vara partipolitiskt verksamma – under förutsättning att vi klart och tydligt framhåller katolska principer och normer och inte låter oss påverkas av åsikter som strider om Kyrkans lära.
Kyrkan kan bara stå i den kristna sanningens tjänst, inte i kompromisser eller halvsanningar.
diakon Göran Fäldt
