Göran Fäldt

I Abby Johnsons vittnesbörd om sin historia i familjeplaneringskliniken Planned Parenthood i Texas, USA, kommer läsaren i kontakt med de intimaste relationerna och besluten kring familjeplanering och preventivmedelsanvändningen. I boken ”Unplanned” (skriven av författaren och journalisten Cindy Lambert, andra utökad upplagan, 2014) kommer hela den moraliska komplexiteten kring eventuella abortbeslut fram som aldrig syns i svensk debatt eller i böcker på svenska. I Sverige råder ett slags konsensustänkande att aborterna inte gärna diskuteras.

Om man vill vara progressiv … för att inte hamna bland de konservativa …. i viktiga moraliska frågor som födelsekontroll, provrörsbefruktning, medicinsk eller kirurgisk abort, läkarassisterat självmord, eller medicinsk könskorrigering, eller i framtiden, kloning och konstgjord livmoder kan man försöka sig på två vägar för att övertyga andra. Båda är dömda att misslyckas.

Det var en svensk kvinna av gammal, svensk familj som kom att spela en avgörande roll i Stockholm då hon försvarade staden och kungliga slottet Tre Kronor mot danska trupper utsända av kung Kristian II. Det var just i slutet av Kalmarunionens tid då de tre nordiska kungarikena var förenade under en gemensam kung.

Kan Gud slå oss med blindhet? Man vill väl knappast säga att den blindhet som kan komma med åldern är uttryck för en särskild Guds vilja, även om den har sina naturliga konsekvenser: ”Isak hade nu blivit gammal och ögonen hade försvagats så att han inte kunde se” (1 Mos 27:1). Denna blindhet ledde ju till en förväxling av de två sönerna Esau och Jakob av vilka den förstfödde skulle få sin fars välsignelse.

En katolsk bloggare, och evangelist i kropp och själ, tipsar sina läsare om god kristen läsning under semestertider för dem som verkligen kan ha semester. Bloggaren, som är hemma med sina barn, är också verksam som författare och talare vid olika möten. Hon rekommenderar Sigrid Undset. Läs hennes Kristin Lavransdotter, romanen, läs hennes bok om Katarina av Siena!

Ni dårar, ta ert förnuft till fånga! Varför skulle vi vara dårar? Vi är väl inte sämre än aposteln Thomas, han som sade, ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer, tror jag det inte!” – Nej, det är inte en dåres tal, utan en förnuftig tvivlares. Vi alla som tror, inser att det är nådens närvaro som genomsyrar livet och låter det uppstå ur sitt första fall i döden. Vi har börjat ställa frågan om vad Guds kraft kan vara.

När staten blir religiös borde den inte särskiljas från trossamfunden som får bidrag av rättviseskäl i proportion till hur stora de är. När staten allt mer övertar livsfrågorna från socialt marginaliserade kyrkor och samfund, borde ett bidrag tilldelas staten. Allt mänskligt regleras ju redan av statliga och kommunala lagar och bestämmelser – påminnande om 5 Moseboken, som reglerade allt.

”Ni skall alla leva i endräkt och inbördes förståelse”, säger den Helige Ande genom aposteln Petrus (se Första Petrusbrevet 3:8-9). Vi instämmer alla i detta höga och alltid lika giltiga ideal. Men hur ofta måste vi välsigna dem i Kyrkan som upprör oss genom att gå långt i förväg och föreslår något nytt, oprövat och egentligen inte heller av sensus fidei (de trognas spontana ’ja’ eller ’nej’) accepterat?

En engelsk domare har velat fastslå att ett ofött barn till en kvinna som anses olämplig som mor och förälder skall aborteras. Protester har undertecknats av tusentals personer och en annan juridisk instans bestående av professionella domare har underkänt den första domarens beslut.

Förföljelsen av kristna – hur ser den ut i dag? Det är en förenklad bild vi får om vi bara ser till den fysiska förföljelsen eller hotet till döds eller påtryckningar att fly bort från sitt hem eller sitt land. Det är naturligtvis förföljelse av ett kollektiv, av en grupp eller en stam eller en klan. Den som bor i ett kristet område kan bli förföljd därför att man tillhör gruppen. Men det är inte alltid förföljelse av den kristna tron eller av den kristnes tro.