7:e Påsksöndagen

Predikan 7 Påsksöndagen 2025

Påsken fullbordas av Pingsten. Apostlarna var övertygade om att Kristus hade uppstått från de döda. De hade sett honom. Men de börjar inte omedelbart predika, inte ens efter himmelsfärden. Vi ser dem samlade, kanske i samma sal där de firat den sista måltiden med Jesus – apostlarna samlade runt Maria, i ständig bön. På samma sätt väntar kyrkan under de nio dagarna mellan Kristi Him-melsfärd och Pingst – den s.k. Pingstnovenan – i bön om och väntan på Anden.

Predikan 7 Påsksöndagen 2025

Enhet i både sanning och kärlek. Kära systrar och bröder i Kristus, Påsktiden börjar närma sig sitt slut med firandet av Kristi himmelsfärdsdag i torsdags och Pingsten, den Helige Andes utgjutande, om en vecka. Med dagens läsningar är det som att vi stannar upp i väntan och bön, tillsammans med hela Kyrkan. Vi kunde i evangeliet lyssna till ett utdrag ur Jesus bön kvällen före hans lidande, den s k översteprästerliga förbönen, där han ber för sina apostlar och för alla som kommer att tro på honom genom deras vittnesbörd, dvs också för oss.

Predikan 7 Påsksöndagen 2025

Kära medkristna, Påskens budskap är också en önskan av Herren om enhet mellan alla som tror på honom och lever med honom i kärlek, därför säger han, ”Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss”. Hur skall denna Herrens önskan kunna förverkligas? Vägen till målet är Herrens bud, och det år också hans ord, i avskedstalet före sitt lidande, ”Ett nytt bud ger jag er”, säger han, ”att ni skall älska varandra, älska varandra så som jag har älskat er”.

Predikan 7 Påsksöndagen 2024

Att tro och hoppas på glädjen. Påsken väntar på Pingsten. Påsken behöver Pingsten. Vi ser det redan bland apostlarna. De var överty­gade om att Kristus hade uppstått från de döda. Han hade visat sig för dem. Men de bör­jar inte ome­delbart predika. Något mera måste till. Efter himmelsfärden ser vi dem samlade, kanske i samma sal där de firat den sista måltiden. Apostlarna samlade runt Ma­ria, i bön. På samma sätt väntar kyrkan de nio dagar­na mellan Kristi Himmels­färd och Pingst, den s.k. Pingstnovenan, i bön om och väntan på Anden.

Predikan 7 Påsksöndagen 2024

Kära bröder och systrar i Kristus, Det finns en fortfarande ganska utbredd teologisk missuppfattning att inkarnationen framför allt innebär att Herren slår rot i världen. Gud blir människa och kommer hit till världen liksom för att stanna. Enligt det här synsättet är människoblivandet tillräckligt för frälsningen, och Herrens lidande och kors reduceras till ett slags epifenomen, någonting som visserligen symboliserar Herrens makt och gudom, men som inte har någon egentlig verkan för vår frälsning. Framför allt Kristi himmelsfärd framstår då som en olöslig gåta eftersom den tycks gå emot själva frälsningens idé. För om frälsningen består just i att Herren förenar sig med oss genom att komma till världen, måste inte hans himmelsfärd i så fall betyda att vi går miste om gemenskapen med honom när han lämnar världen?