Kortpredikan 27 september 2025, S. Vincent de Paul, präst

Sak 2: 1-5, 10-11a; Jer 31: 10-12b, 13; Luk 9: 43b-45

Den helige Vincentius såg och gav sig hän åt den sociala nöden på gatorna i 1600-talets förslummade Paris. Nöden där måste ha tett sig som ett lika hopplöst företag, som att bygga upp Jerusalems tempel efter återkomsten från exilen i Babylon.

Profeterna Haggai och Sakarja verkade i Jerusalem vid denna tid. Sakarja ser långt in i framtiden.

Han låter oss ana den katolska Kyrkan. ”Många hednafolk skall sluta sig till Herren och bli hans folk”. Kyrkan personifieras av Maria, Sions dotter.

I evangeliet står det att folket häpnade över vad Jesus gjorde. Lärjungarna måste ha fått näring för sina världsliga drömmar om det messianska rikets omedelbara uppbyggnad och framväxt.

Men Jesus talar om att han skall ”överlämnas i människors händer”.

Han säger: ”Lyssna noga på vad jag nu säger till er”. Men de förstod inte.

Varje steg vi tar, också när vi är som gladast och mest entusiastiska, är ofta ett steg in i det obegripliga, det vi inte förstår.

Men detta obegripliga är det större, det som vill få våra hjärtan att vidga sig.

Herren säger: ”Jag kommer för att ta min boning i dig”. Därför glömmer vi det som ligger bakom oss och sträcker oss mot det som ligger framför oss.

pater Ingmar Svanteson