Predikningar Göran Fäldt

Kära bröder och systrar, Johannes av Korset kan verkligen representera många människor i vår värld och vår historia som genom svåra livsomständigheter reser sig till en anmärkningsvärd höjd av mänsklig värdighet och andlig rikedom. En antifon på minnesdagen säger ”Han öppnade sin mun i bön och Herren fyllde honom med ande och kunskap om Gud”. En annan antifon tycks kunna sammanfatta hela hans liv: ”Herren gav honom rikedomar ur ett stort mörker och en stor skatt som var undangömd”.

Kära bröder och systrar, kära barn i Herren. Varför skulle den här tiden vara annorlunda? Är inte alla tider likadana i vardagslivet? På arbetet och i skolan är det alltid samma sak. Uppgifterna ändras men platsen är densamma. I huskyrkan, i det kristna hemmet däremot, är väntetiden fram till Jesu födelse mycket speciell. Vi tror på ett löfte, en annorlunda händelse, som om vi väntade en kär gäst som ska besöka oss. Våra olika huskyrkor gör sig i ordning på olika sätt för att välkomna den efterlängtade gästen. I den stora gemenskapen, den där huskyrkorna samlas på söndagarna, är tiden som nu börjar mycket speciell.

Kära bröder och systrar i Kristus Konungen, De bibliska referenserna till högtiden Kristus Konungen vittnar om ett ledarskap på det världsliga området i Guds namn. Andra Samuelsbokens författare placerar in de första kungarna i Israels historia efter befrielsen från Egypten, Saul och David, som ledare för hela Guds folk, både för deras inre ordning och tillväxt och för det rent militära försvaret mot angränsande folk som när som helst kunde finna anledning att anfalla Israel. Folket uppfattar detta ledarskap som ett gudomligt uppdrag för kungen: ”Du skall vara herde för mitt folk, du skall vara Israels furste” (2 Sam 5:2). Folket sluter upp bakom sin kung som en garant för allas religiösa förbund med Gud.

”I dag har räddningen nått detta hus – han är också en son till Abraham” (Luk 19:9). Kära bröder och systrar, kära barn i vår församling. Det finns många därute, på gatan, i affärerna, på bussen eller tåget, eller i bilen och på cykeln, på skolgården, som funderar. Den där Jesus, vem är han egentligen?

Kära bröder och systrar, Jesus inbjuder oss till en gemenskap som förbereder oss till den stora och eviga gemenskapen i den segrande Kyrkan i himlen. När han vandrade på jorden predikade han Guds rike och undervisade hur och vad man skulle tro för att uppnå rättfärdighet och leva ett nytt liv i Gud.

Paulus säger ju tydligt att ”den rättfärdige skall leva genom tron”. Gud har ”kraften att rädda var och en som tror”, säger han i brevet till Romarna. Ja, men hur det då med dem som ”förnedrade sina kroppar med varandra”, som han tar som exempel lite längre fram i brevet?  Vi kan inte tänka oss att man och hustru förnedrar sina kroppar i den äktenskapliga akten, eftersom den ingår i Guds skapelseplan. Alltså handlar det om andra kroppar. Nu hävdar en del att sådant umgänge också kan vara uttryck för kärlek, och eftersom Gud är kärleken måste också sådana gärningar ”i köttet” rymmas inom den rättfärdighet han redan talat om i samma brev.

”Tror du på Gud?” är en fråga man kan få när som helst i livet. Den som ännu inte tror vill ofta ställa en fråga till: ”Kan du bevisa att Gud finns?” Man kan svara på olika sätt, till exempel kan man ställa en motfråga eller två: ”Tror du på kärleken?” och ”Kan du bevisa att den finns?” När man kommit så långt i ett samtal är de flesta överens om att det finns mycket som inte syns med ögonen, och som inte kan bevisas på samma sätt som ett åskväder, eller att kycklingar kommer från ägg.

Uttrycket ”Kalla ner eld från himlen som förgör dem” kan inte förstås bokstavligt av skäl som ligger i Jesu svar: ”Han tillrättavisade dem”, skriver Lukas. Om de menat bokstavligt, alltså som i fallet med Sodom och Gomorra, eller i fallet med profeten Elias som nedkallar eld över slaktoffren på stenaltaret inför de upphetsade Baalprästerna, skulle det inte räcka med en tillrättavisning. I Sodom och Gomorra har folket svårt försyndat sig i otukt, Baalprästerna tillbad avgudar av silver och guld. Israels folk gick dit och offrade i stället för att tillbe Herren som föreskrivs i Mose lag. Det är synd mot första Guds bud, ”Du skall inga andra gudar ha jämte mig”.

Den som älskar säger till sin vän, ”Jag vill inte förlora dig!” Den älskade svarar sin vän, ”Jag vill inte bli förlorad!” Gäller det också kärleken till Guds Ord, till den Heliga Skrift, till Bibeln? Jag tror det.  Den som verkligen älskar Guds Ord vill inte förlora det. Guds Ord självt vill inte förlora den som älskar Ordet. Ordet blir mer än språk och ord, ett medium som förmedlar värden, eviga värden, oförstörbara värden, skönhet och vishet.

I dag när vi firar Herrens mysterium, den barmhärtiga kärlekens mysterium, påminns vi på ett mycket tydligt sätt om att vi är beroende av Gud för att hitta rätt på vägen till Honom som vi tillber som vår Herre och Gud. Vi måste helt enkelt alltid vara öppna för Guds undervisning och hjälp till oss i vår mänskliga nöd. Profeten Amos varnar Guds folk för att "trampa på de fattiga” och dra nytta av dem för egen del. Han varnar för festandet av fel skäl och för missbruk av olika slag.