Predikningar Göran Fäldt

Kära kristna, Kommer den jordiska maten att räcka i framtiden för en ökande världsbefolkning? Kommer den himmelska födan, Jesu kropp och blod, att räcka för människan intill tidens slut? Två frågor som hör ihop av det skälet att vi har två huvudbud att efterleva, vi som återfunnits av Gud i Hans kärlek och upptagits till gemenskap med Honom: du skall älska Gud av hela ditt hjärta av hela din själ och med hela ditt förstånd. Och du skall älska din nästa som dig själv. ”På dessa två huvudbud vilar hela Lagen”, säger Jesus.

Kära bröder och systrar i den katolska kyrkan, vi som lever i Sverige och i Europa, Europa har tre manliga och tre kvinnliga skyddshelgon. De manliga är de heliga Benedikt av Nursia och de heliga Kyrillos (827-869) och Metodius (815-885). Benedikt (480-547) firas 11 juli och Kyrillos och Methdius den 14 februari. Johannes Paulus II, själv helgon, utnämnde dem tillsammans som skyddspatroner för Europa 31 december 1980. Deras namn kan knytas till munkväsendets betydelse i det kristna Europa med bönen och arbetet som de två stödpelarna. Kyrillos och Methodius kom från Grekland och förde evangeliet och Kyrkan till de slaviska folken söder och norr om Alperna.

Kvinnan – kvinnan i den Heliga Skrift – är Maria Guds Moder. ”Se jag är Herrens tjänarinna, må det ske med mig som du har sagt” (Luk 1:38) – dessa ord som klingar som en underbar hyllningssång till den Allsmäktige och Evige – pekar på den sanna ödmjukheten – den som upphäver den första Evas högmod. Hon lyssnade på ormen, Satan, och glömde Gud. Maria har aldrig glömt Gud och hon har alltid varit Guds ödmjuka och lydiga dotter. Marias ödmjukhet är därför vår förebild. Hon lär oss den sanna inställningen till Gud och till Livet, hur det än utspelas i våra liv. Men just genom sin ödmjukhet inför Gud blir hon också Drottning, en regerande drottning med större makt än vi kan föreställa oss. Hon är Universums drottning vilket betyder att hon har makt över änglarna. Hon kallas också Änglarnas Drottning och många kyrkor i världen bevisar hennes storhet. En av dessa kyrkor är Santa Maria degli Angeli i Rom som numer är biskop Anders Arborelius kardinalskyrka.

Kära bröder och systrar, Fåfängans inåtvända blick, mobbandets grymma metoder, de goda krafterna till ingen nytta – makt över eller underkastelse under någon eller några – säg inte att den kristna heligheten inte har sina ständiga utmaningar på livets alla områden! Så länge vi lever i mänskliga sammanhang här på jorden är vi utsatta för ständiga konflikter och måste ta ställning: hur ska jag handla, vad ska jag säga – men det viktigaste ”vad ska jag tänka och tro” blir ofta den sista frågan som man knappt hinner med.

Kära bröder och systrar, Idag är det årsdagen av karmelitnunnornas martyrium under franska revolutionen som inleddes 1789. Alla sexton systrar i karmelitklostret i Compiègne som led martyrdöden i Paris den 17 juli 1794 hörde till den reformerade Teresianska orden, alltså den orden som förnyades av Teresa av Avila och Johannes av Korset i Spanien. Klostret uppfördes 1641 och låg nära ett kungligt residens i Compiègne, som ligger några timmars resa norr om Paris.

”Den man är välsignad som förtröstar på Herren, den som har Herren till sin förtröstan”, säger profeten Jeremia på ett ställe (Jer 17:7). Det är ett viktigt vittnesbörd för alla troende, det som Jeremia säger. Han var en profet som var tyngd av sin profetkallelse, han var nästan motvillig. Just därför är tryggheten hos Gud så mycket mer värdefull. Det kommer välsignelse ur tilliten också under svåra tider, under förföljelse för Guds namns skull.

Kära bröder och systrar, kära unga och kära barn, När Jesus gör så stora ting som vi hör om i dag, häpnar vi naturligtvis: ”Min lilla dotter är nära att dö. Kom och lägg dina händer på henne, så att hon räddas till livet”. Och lite senare ser vi framför oss hur flickan, som var 12 år, ”reste sig upp ur sängen och fick något att äta”. Det är det här budskapet vi ska föra vidare till människor som ännu inte tror på Jesus. Det är vårt stora ansvar att vittna om att vi själva tror och satsar allt på den tro som en gång ska föra oss till vårt eviga hem hos Gud i himlen. Den lilla flickan på 12 år i evangeliet väntar på oss där, att också vi ska ta emot frälsningens budskap och bli räddade, räddade från döden och helvetet, frälsta till Gud som är kärlek och barmhärtighet.

Det är det högtidligaste en kristen människa får vara med om i sitt liv – att få ta emot Herren Jesu Kristi kropp och blod. Här bland de unga i vår gemenskap har vi två som tillsammans med oss i fortsättningen får ta emot Herren, så som man gjort i Kyrkan i över 2000 år. Dessa unga har blivit en del i en lång och livgivande tradition som alltid skall erbjudas dem så länge de lever. Vi välkomnar dem särskilt till den eukaristiska gemenskapen. Låt oss i dag tacka dessa familjer som fört trons hemligheter vidare till sina barn. Må Gud välsigna dem särskilt! Och må Gud välsigna dem som i Guds goda tid också en gång ska få ta emot den första Heliga Kommunionen när de blivit lite äldre.

Kära bröder och systrar, ”Jag är med er alla dagar till tidens slut”, lovar Herren sin Kyrka. Han måste ju mena sin Kyrka, eftersom de utvalda första tolv lärjungarna inte skulle leva till tidens slut. Hur ska vi då leva i vår egen tid? Vi är denna tids lärjungar. Väntar sig Herren Kristus något särskilt av oss? Vi som är här, varenda en av oss, är kallade att vara lärjungar. Men hur ska vi leva i världen? Vad för slags tecken ska vi vara?

Kära bröder och systrar, Den kristne som gjort sitt val av kallelse skall sedan förverkliga den, men inte på egen hand, utan med Guds hjälp. Vi som samlas här regelbundet till firandet av eukaristin vet av erfarenhet att tillgången till sakramenten är avgörande för hur vi går vidare i vårt liv. Är vi gifta lever vi av äktenskapets sakramentala nåd, är vi ogifta för himmelrikets skull, är vi på ett särskilt sätt knutna till Herrens missionsuppdrag: ”gå ut i hela världen och gör alla folk till lärjungar” (Matt 28:19a).