Predikan 5 söndagen i fastan 2025

Hes 37: 12-14; Ps 130; Rom 8: 8-11; Joh 11: 1-45

Kära bröder och systrar, kära medkristna som väntar Kristi uppståndelse,

Låt oss börja femte fastesöndagen med den återkommande antifonen ”Lovad vare Kristus, härlighetens konung”. Vart skall  den leda oss på vårt huvudtema som är Lasaros och hans befrielse ur dödsriket? Innan vi förkunnar budskapet om Guds rike till alla, får vi möta Jesus som konungen i hans eviga härlighet; ”Lovad vare Kristus, härlighetens konung”.

Det är skillnad på antifonen, som är kort och bara tar sekunder att sjunga, eller säga högt, och Jesus själv som är av evighet. Ett kort ögonblick får vi meditera över Jesu evighet. Vi får tacka honom av hela vårt hjärta för att vi snart får fira  Påskens glädje. Han har älskat oss med gudomlig hängivenhet.

Vad gör Jesus idag? Han kallar på Lasaros. ”Kom ut!” Det som nu sker kan vi bara förstå genom den apostoliska trosbekännelsens ord, ”och han steg ner i dödsriket”. Jesus ”steg ner” till Lasaros i dödsriket och lyfte honom upp ur dödens käftar.  Martas och Marias sorg och tårar är beviset på hans verkliga död. Vad ska kunna ändra det? Det är en allmänmänsklig erfarenhet. En död är en död. Men Jesus säger till henne: ”Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet” (Joh 11:40). För att uppstå med Kristus, måste vi tro på det Han säger.

Glädjen över Guds härlighet har vi alla gemensamt – om vi tror! Tron är vårt liv! Därför sjöng vi för en stund sedan: ”Lovad vare Kristus, härlighetens konung”… Den levande Jesus är härligheten. Tror vi inte, blir vi kvar i dödsriket och får vänta på domens dag, den sista dagen i denna skapelse. Tron är vår rättfärdighet. Avfall från tron gör oss orättfärdiga.

Dödsriket är platsen där Lasaros finns efter sin död. Johannes säger ju klart och tydligt, ”Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk” (Joh 11:44). Nu utanför Lasaros’ grav, visar Jesus vem han är ”Jag är uppståndelsen och livet” (Joh 11:25). Lasaros är död, den döde kom ut som död, sådan han var vid sin begravning. Marta tänker på hur Lasaros’ kropp ser ut. Hon väntar sig inte kroppens uppståndelse, där i det ögonblicket och på den platsen. Hon har sagt till Jesus, ”Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelse på den sista dagen” (Joh 11:24). Hennes trosbekännelse omfattar inte hela Sanningen. Sanningen om Jesu uppståndelse som blir vår uppståndelse! Hela sanningen är en gåva från Gud för att vi ska bli befriade från dödsriket, som Lasaros blev.

När Jesus på dagen mellan sitt lidande och sin uppståndelse ”steg ned i dödsriket”, som den apostoliska trosbekännelsen inbjuder oss att uttala, då befriar han alla de rättfärdiga från fångenskapen i dödsriket och för dem upp i Uppståndelsen ljus. ”Lumen Christi”, ropar fader diakonen tre gånger i den mörka natten. Tre gången svarar de rättfärdiga: ”Deo gratias!” Gud vi tackar dig”.

Marta förstår inte att hennes bror ska bli levande igen – i hennes närvaro och att hon ska bli ett vittne till den fysiska uppståndelsen. Jesus säger: ”Gör honom fri och låt honom gå” (Joh 11:44). Om han går, lever han. En död går inte. Lasaros är alltså inte död längre. Han står sida vid sida med ”uppståndelsen och livet”, Jesus från Nasaret.

Lasaros kallades ur den grav där han legat fyra (Joh 11:39) dagar. Lasaros hade varit sjuk länge. Jesus var redan känd för sin förkunnelse i byarna och för underverk. Som ett exempel på de stora förväntningarna folk hade på Jesus från Nasaret, utropar Marta, ”Om du varit här hade min bror inte dött” (Joh 11:22). Jesus svarar: ”Din bror kommer att uppstå” (Joh 11:21). Efter det som hänt i Betania hos systrarna Marta och Maria, Lasaros’ systrar, har Jesu ord genom Andens kraft spridits som ett Guds löfte till alla, ”Ni kommer alla att uppstå”.

När vi som vanliga människor i vår sång upphöjer Jesus till all härlighets konung, svarar han med orden om sig själv, ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör (Joh 11:25)”.  Han fullföljer det som Skriften förkunnat och som vi inte kan ifrågasätta, eftersom Skriften talar sanning. Den säger: ”Profetera därför och säg till folket: ’Herren Gud skall öppna era gravar och hämta er ur dem, mitt folk (Hes 37:12)’”. Jesus säger till de judar som anklagat Jesus för att ha gjort något på en sabbatsdag: ”Sannerligen, jag säger er, ”Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv” (Joh 5:24).

Kära bröder och systrar! Är det svårt att tro på det Jesus lovar oss? Ja, därför att det är övernaturligt. Men vi måste tro det för att få uppstå med Jesus! Tron förenar oss med Gud. Han har gett oss denna avgörande tro i vårt dop. Då, kära bröder och systrar, är det inte längre svårt att tro på vad Jesus lovar. Vad som kan vara svårt är att leva som Han, svårt men inte omöjligt, eftersom allt vi behöver är Hans nåd.

Det som profeten Hesekiel här säger är vad Kristus gör mellan dagen för sitt försoningsoffer i mörkret och sitt uppstigande i ljuset. Han stiger ned till dödsriket för att befria de rättfärdiga ur deras fångenskap. Och för att de, som bevittnade hur den döde Lasaros befriades från sina bindlar, och från duken över ansiktet, och hur han fick gå på sina fötter, skulle tro att Fadern sänt honom, ropade han med hög röst, ”Lasaros kom ut”.

Kära bröder och systrar, kära medkristna som väntar Kristi uppståndelse, idag fastar vi andligen inför Gud. Om bara två veckor ska vi hålla fest, ty Han som dog för oss lever och kallar oss, ”Kom mina älskade, ”och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse” (Matt 25:34b). Amen.

diakon Göran Fäldt