Predikan 26 söndagen under året 2025
Am 6: 1a, 4-7; Ps 146; 1 Tim 6: 11-16; Luk 16: 19-31
Kära medkristna,
Samtalet mellan den rike mannen och Abraham i evangeliet är ett av de längsta i den Heliga Skrift. Den rike mannen, som ”levde i fest och glans var dag”, hade det svårt i det nya livet efter sin död. Först vädjar han till Abraham om hjälp. Vi får följa samtalet till slutet då Abraham säger ”Lyssnar de inte till Mose och profeterna, då låter de sig inte övertyga sig ens om någon står upp från de döda” (Luk 16:31). Här kanske vi tänker att slutet för den rike och själviske är ”plågorna här i lågorna” (Luk 16:24), alltså dödsriket, i värsta fall helvetet”. Då måste vi komma ihåg att hela samtalet är en liknelse som Jesus använder om Guds rike på jorden och om förlåtelse och tro. Vi har inte lyssnat till ett samtal mellan Jesus och den rike mannen. Det finns ett Jesu samtal med Nicodemos. Det är inte en liknelse utan ett samtal mellan Jesus och Nicodemos direkt. I det här fallet har vi fått undervisning av Jesus om hur vi ska förhålla oss till vår nästa, alla som hör till Guds stora familj. Undervisningen finns bara hos Lukas. Lasaros var en tiggare. Han hade ingenting. Vad gör man i den situationen? Man stjäl. Men Guds sjunde bud säger, ”Du skall inte stjäla”. Det gjorde inte heller Lasaros. I sitt elände ”önskade han att han fick äta sig mätt på resterna från den rike mannens bord” (Luk 16:21), men han stal inte. Den rike såg honom inte ens, bara hundarna som kom för att slicka blod från hans sår” (Luk 16:21). Alla kristna känner igen sig i historien om den fattige Lasaros. Vi vet att vi har ett val. Valet att bekämpa vår egoism och vår bekvämlighet. Profeten Amos talar om våra sämsta sidor: ”Ni latar er på era soffor, ni skall gå främst i fångtransporten då blir det slut på svirarnas skrål”. Den rike mannen var sådan. Han latade sig och han festade. Han hade roligt. Han gillade att hans vänner skrålade och drack sig berusade. Vad säger då Herrens profet till honom? Jo, du skall förlora din frihet och gå vilse i livet och bli en skam för dig själv.
Det hjälper inte att be Abraham om hjälp som den rike mannen gör: ”Fader Abraham förbarma dig över mig och skicka Lasaros att doppa fingerspetsen i vatten och fukta min tunga” (Luk 16:24). Vi förstår att Jesus genom liknelsen vill säga att Abraham är Gud vår Fader som älskar oss och inte dömer oss så hårt för våra svagheter och handlingar. I liknelsen kallar ju Abraham den rike mannen ”sitt barn”. Då tänker vi på en annan liknelse, den om den barmhärtige fadern och den förlorade sonen (Luk 15:11-32). Men i dagens liknelse hör vi dessa sanningens ord: ”Kom ihåg att du fick ditt goda medan du levde, liksom Lasaros sitt onda. Nu har han funnit tröst här medan du plågas” (Luk 16:35).
Kära medkristna! Jesu liknelse om den rike mannen och Lasaros har också en annan mening. Livet här känner vi. Vi är kropp och själ. I kroppen och själen skall vi leva efter Guds bud och i enlighet med naturens lag. Med döden avkläs vi vårt kött och blod och är ändå människor. Vi ska leva som de heliga i himlen. Vi har ett talande exempel nu efter helgonförklaringen av Carlo Acutis. Fyra år efter sin död uppenbarar han sig för sin mamma som velat ha fler barn än den älskade Carlo. Mamman hör hans röst som säger: ”Mamma du ska bli mamma igen”. Så skedde, som vi vet: Signora Acutis och hennes man fick tvillingar.
Men det viktigast att förstå är att människan efter sin jordiska död lever och ser Gud. Helgonen vittnar om sanningen om oss som människor. Carlo skulle inte ha kunnat tala till sin mamma efter döden om han inte själv levde och fanns hos Gud. Därför, kära medkristna, ska vi inte tillbringa livet på soffan och lata oss utan vara aktiva och doppa fingerspetsarna i det svalkande vatten och fukta våra lidande systrars och bröders plågade läppar. Om Gud kallar oss till sådana gärningar ska vi utföra dem helhjärtat för Kristi heliga namns skull. Om inte, kan vi alltid läsa om och begrunda samtalet i Lukas evangelium mellan Abraham och den rike mannen. Vi kan läsa om liknelsen om den förlorade sonen i stället för att ”lata oss på soffan”.
Bara Lukas har gett oss dessa två heliga texter i Bibeln. Därför är de särskilt värdefulla för oss och för Kyrkan. Amen.
diakon Göran Fäldt
