Bloggar

Mammorna har mycket att lära oss pappor och män om trons verklighet. De kämpar igenom livets verkliga smärtor och plågor, de åtar sig ett ansvar med hela livet som insats för de nyfödda. Det stannar inte vid barndomen. Som katekesen säger, ”Den äktenskapliga kärlekens fruktsamhet inskränker sig inte till att enbart låta barn komma till, utan skall också gälla deras moraliska fostran och andliga bildning” (KKK 2221).

Ordet oroar, vem var Pelagius egentligen? Ja, vem var Arius? Är Augustinus verkligen svaret? Blir man inte jansenist på kuppen? I Kyrkan i dag oroar man sig för ”protestantifiering”. Det låter oekumeniskt! Men ingen oro för ekumeniken: våra evangeliska bröder och systrar vill gärna vara ekumeniska men varnar ibland för ”katolicering” eller ”sakramentalisering”.

Encyklikan i originalversion, och föredrag anslutning till den, har nog dykt upp i de flesta församlingarna under året för att aktualisera Kyrkans undervisning om äktenskapet. Allt tyder på att receptionen nu äntligen är bättre än den var tiden efter 1968. S:t Paulus VI:s undervisning uppfattas av allt fler som profetisk. I dag måste det konstateras att encyklikan är Kyrkans undervisning. Trots påståenden att man kan förhålla sig till den på ett icke bindande sätt är dess budskap bekräftat av senare påvars encyklikor.

Dagens unga vet mycket som dagens äldre inte vet – naturligtvis. Dagens äldre vet också något som de yngre inte vet, och inte kan veta, eftersom den historiebeskrivningen visserligen finns men som blivit underjordisk, en samizdathistoria. Det handlar om det systematiska undergrävandet av den kristna familjens betydelse, som sakrament, som samhällets minsta och viktigaste byggnadsstenar.

Frågan om rättvisans nödvändighet för människans helighet besvaras i uppenbarelsen av Guds egen rättvisa. Gud är den ende rättvise domaren och har den Yttersta domen i sin hand på den Yttersta dagen (läs gärna Matteusevangeliet, 25:31 – 41 om domen). Gud är själv all rättvisas heliga ursprung. Ingen annan rättvisa kan vara en helig rättvisa utan bara en ofullkomlig rättvisa.

De som kanske kommer att se filmen Aniara som i dagarna får mycket beröm av kritikerna behöver inte ta budskapet bokstavligt och andligt sett följa rymdskeppet på dess resa till en avlägsen kosmisk grav. Det kommer inte att hända! Ett sådant rymdskepp som tar ombord de enda överlevande från jorden och för dem bort från en ekologisk katastrof kommer aldrig att byggas och aldrig att lämna vår jord.

Tyrannen behöver minst två generationer att omskola sitt folk, men Gud behöver bara ett ögonblick för att upplysa sitt egendomsfolk genom Ordet Han talar i Jesus Kristus. Kan då hela samhällen verkligen förändras i grunden genom någon annans makt och vilja? Ja, i den meningen att samhällen är organiserat liv för människor som har politisk frihet att leva normalt men som, under tyrannens maktutövning, kan fås att överge normaliteten och acceptera det absurda, måste man konstatera att sådan omfattande omskolning av människor är möjlig. Det negativa mysteriet är att just kloka och skolade människor låter det ske och lydigt faller in.

Synd är synd och synd är av ondo och gör oss skyldiga inför Gud och vårt samvete. Synd är synd också med vetenskapligt samtycke och hjälp. Ont är ont också när man gör det onda i vad man menar är ett gott syfte. Det blir inte mindre ont därför att utförandet tar mindre tid och är övervakat i sina bieffekter. Det blir inte mindre ont för att medlet kan köpas till lågt pris och i förpackningar som ser förtroendeingivande ut. Se bara hur p-piller och manliga preventivmedel marknadsförs i Sverige.