Varför politiska framsteg kan gå för långt
I min blogg ”Politiska framsteg? Fyra områden som skadat Sverige” har jag utgått från att se den civilrättsliga utvecklingen för familj och äktenskap från 1800-talet och framåt som ”framsteg”. Det gäller jämbördigt status för man och kvinna om de ingår ett juridiskt förbund som äktenskap.
Gör de det inte behövs ingen reglering varken för mannen eller kvinnan.
Om de däremot ingår ett kontrakt med ekonomiska och juridiska konsekvenser kan det uppstå motsättningar mellan den gemensamma ömsesidigheten och ansvaret för familjen och den individuella självständigheten. Familjerna är – traditionellt sett – samhällets minsta celler och behöver ett förbund för sitt bestånd. Om det sker på bekostnad av endera partens personliga frihet och rörelsefrihet brister det i rättvisan.
Om de individuella önskemålen utsätter förbundets enhet för svåra påfrestningar kan det bli till skada för familjerna och i förlängningen för samhället. Det som skulle vara en gemensam ekonomi och gemensamt livsansvar reduceras till två separata ekonomier och separata levnadsrum, alltså separation eller skilsmässa.
Globalt gifter sig fler människor än någonsin tidigare, men fler skiljer sig och fler väntar med barn eller vill avstå från barn. Vi har i stora delar av världen sjunkande födelsetal och åldrande befolkningar och allvarlig obalans i befolkningspyramiden. Påven Franciskus säger i ”Glädjen att älska” att en sådan utveckling kan leda till större fattigdom i hela världen.
Intressant ur vår nordiska synvinkel är ändå att den större jämställdheten mellan man och kvinna ger högre födelsetal än i traditionellt katolska länder som ligger i botten av statistiken för barnfamiljer. Det betyder alltså mycket för framtiden att man och kvinna är jämställda, som också Kyrkan framhåller tack vare mannens och kvinnans lika värdighet som personer, men också att förbunden, de sakramentala äktenskapen, består i ömsesidigt ansvar.
Vi har en allvarlig kris för både Kyrkan och samhället eftersom utvecklingen går från den kanoniska lagen till det individuella kontraktet som är en frukt av Franska revolutionen. Om ”politiska framsteg” går för långt och upplöser sammanhållningen mellan man och kvinna och mellan människor i samhället, då är det egentligen till skada och inte till det allmänna gemensamma goda.
Det som kan styrka oss som katoliker är att grunden i den katolska synen på äktenskapet som sakrament aldrig helt utplånats i det sekulära kontraktstänkandet som är typiskt för hela den västerländska kulturen. Trots upplösningstendenserna som många oroar sig för, finns grunden kvar. Men den måste underhållas. Som man och kvinna skapade Gud människan. Han välsignade dem och kallade dem att föröka sig. Därför skapade Gud dem sexuellt olika men jämlika i värdighet inför Gud och varandra. De troende kristna familjerna vittnar om denna eviga sanning.
diakon Göran Fäldt
