pater Thomas Idergard

Jesus skingrar alla våra ”gudsbilder”. Kära systrar och bröder i Kristus, I den biografi över vår Herre Jesus Kristus – Johannesprologen – som är vår evangelieläsning idag på hans födelsedag, gör, kan man säga, Aposteln Johannes upp med sin tids dominerande bilder av Gud och gudomligt inspirerade befriare.

Vad är värt att skynda sig för? Kära systrar och bröder i Kristus, Tron på Gud som har blivit människa och uppenbarat sig i Jesus Kristus skiljer sig från alla andra gudsuppfattningar eftersom den bekänner en Gud som ger av sig själv. Där alla andra religioner är s k naturliga religioner, dvs tankesystem som förklarar mål och medel, vad som är gott och inte, vilket också kristendomen förstås gör, så erbjuder kristen tro något mycket mer och mer grundläggande: Nåd, dvs att Gud uppenbarar sig genom att dela med sig, inte bara av andliga budskap med ord och bud, utan av sitt eget liv till oss, i vår materia, där vi är.

Att välja till och välja bort med den sanne kungen. Kära systrar och bröder i Kristus, ”Herren är konung!”, utropar Kyrkan om Jesus Kristus denna dag, med responsoriepsalmen vi nyss hörde. Och det handlar inte om en kung som vår svenske, en konstitutionell monark och nationalsymbol, utan om en kung som de som härskade på biblisk tid. Med absolut makt. Och som allt i ett territorium, inklusive människorna, ytterst tillhörde. Något som ordet ”undersåte” faktiskt vittnar om.

Inga mänskliga framsteg kommer göra allt bättre. Kära systrar och bröder i Kristus, Kyrkoåret går mot sitt slut och liturgin påminner om de yttersta tingen. I Mässans läsningar får vi höra många Jesus-ord som inte är bekväma. Men för att tala med förre påven Benedikt XVI: som kristna är vi inte kallade till bekvämlighet utan till helighet, dvs att vara helt och fullt till för Gud. Och det är ofta, i det korta, tillfälliga perspektivet, också obekvämt.

Att samtidigt vara som en änka och en präst. Kära systrar och bröder i Kristus, Två av dagens läsningar handlar om änkor, och en om att göra tjänst som präst. Och de hänger faktiskt nära ihop och berör oss alla, även de som varken är änkor eller präster i en sakramental, vigd, mening. På biblisk tid var ”faderlösa och änkor”, som vår responsoriepsalm idag nämnde, liktydigt med ”de fattigaste i samhället”. Som kulturen och ekonomin fungerade då, fanns det för dem som förlorade man eller pappa små möjligheter till försörjning. Det här är bakgrunden till både första läsningen ur Första Kungaboken och evangeliet, där det grekiska originaluttrycket faktiskt t o m understryker att änkan var ”urfattig”.