predikningar

Padre Pios liv var på många sätt dramatiskt, fyllt av märkliga tecken. Men i grunden var det enkelt. Han umgicks med sina bröder på ett otvunget sätt. De sårmärken han bar på sin kropp väckte uppmärksamhet, men detta plågade honom. I biktstolen kunde han avslöja hycklarna, men framför allt trösta dem som prövades.

”Var noga med hur ni lyssnar.” Det finns bara två vägar att gå, vägen till livet och vägen till döden, och alla går på en av dem. Människan väljer rätt väg genom att lyssna rätt. Alternativen är klara men bistra. Antingen växer lyssnaren i insikt, eller också berövas hon också den insikt hon har.

Den som är trogen i det lilla… ”Den som är trogen i smått är trogen också i stort, och den som är ohederlig i smått är ohederlig också i stort.” Det är inte svårt att förstå vad Jesus säger. Det går inte att spela dubbelt. Slarv med vardagsmoralen avslöjas förr eller senare. Särskilt gäller det dem som talar och handlar i kyrkans namn. De första krav som ställs på en präst eller biskop är att han är redlig. Teologiska och ”andliga” meriter förlorar sitt värde om vederbörande inte är pålitlig. En församlingsledare, det är en biskop, skall, enligt Paulus, vara ”höjd över allt klander, nykter, behärskad, anständig, gästfri. Han får inte missbruka vin och inte vara hårdhänt utan skall vara försynt och fridsam och fri från penningbegär”.

Vi firar de koreanska martyrer som, vid mitten av 1800-talet, gav sina liv för Kyrkan och hennes Herre. Vi ber för hela Korea, särskilt för Nordkorea där många kristna är totalt isolerade i omänskliga arbetsläger. Paulus uppmanar Timotheos att ”hålla sitt uppdrag obefläckat”, att så ut Guds ord. Jesus beskriver först hur det går till när ordet inte leder till insikt.