predikningar

Profeten ser in i ”kommande dagar”, där lju­set skall skiljas från mörkret, där rätt skall skipas och fred skall upp­rättas. Han ser hela histo­rien, men i det slutliga ljuset. ”Alla hednafolk skall strömma dit.” Profeten ser det första förbundet som en källa till ljuset: ”Från Sion skall lag utgå och Her­rens ord från Jeru­salem”. Det var Is­raels folks kallelse att vittna om detta ljus, också för ”al­la hed­nafolk”.

Aposteln Andreas har i traditionen räknats som den först kallade bland apostlarna. Något nytt började genom det ord som kallade honom. Kristi ord ger inte bara infor­mation. Hans kallande ord tränger in i hjärtat och för­vand­lar det. Människan måste låta detta ske och samverka med den nyskap­ande kraften. Hon kan avvisa ordet eller glömma det för annat. Gud gör inte våld på människans fri­het.

När vi igår hörde om de mest skrämmande teck­nen uppmanades vi att ”lyfta våra huvuden”. Jesus fortsätter och säger: ”Guds rike är nära”. Mitt i höstmörkret får vi höra att ”som­maren är nära”. ”Detta släk­te skall inte förgå förrän allt detta hän­der.” Kyrkan vet att varje tidsskede mellan Kristi himmelsfärd och hans åter­komst ingår i den yt­tersta ti­den.

Babylon är en känd stad i bibeln, inte minst som den stad till vil­ken fol­ket fördes bort i fångenskap på 500-talet f.Kr. I Up­penbarelseboken syftar Babylon på Rom, som staden var när bi­belns sista bok skrevs, kejsarstaden, plat­sen för moraliskt förfall och blodig för­föl­jelse av de kristna. ”Babylon” blir en sym­­­bol för ond­skans mys­terium.

”Genom att hålla ut skall ni vinna ert liv.” Tålamod och uthållighet är oansenliga dygder – men avgörande. Ingen dygd har något värde om inte män­niskan håller ut i den. Vad har det för värde att vi en gång var dygdiga, om vi inte håller ut?

I orostider är det lätt att bli vilseledd. Många utnytt­jar oron hänsynslöst och utlovar räddning. Också med andliga förtecken och i Jesu namn. ”Följ dem inte”, säger Jesus. ”Se till att ni inte blir vil­se­ledda.” Uppenbarelseboken ser in i det yttersta och beskri­ver vad som skall ske efter dessa prövotider, efterdet som ”först måste hända”.

Vilken skara! – Den fattiga änkan hörde dit. Niels Stensen likaså. Jo­hannes beskriver dem. De har lärt sig den nya sången. De är friköpta från jorden. De följer Lammet vart det än går. De etthundrafyrtiofyra tusen. Responsoriepsalmen be­sjunger dem: ”De som har oskyl­­diga händer och vars hjärta är rent, de som inte be­drar. De söker Guds ansikte”. Jesus såg den inre kvaliteten hos änkan som gav allt hon ha­­­de att leva på och därmed sig själv. Aposteln beskriver vad som sker genom henne: ”Jag är fattig men gör många rika, jag har ingen­ting men äger allt”.