predikningar

Paulus manar Timotheos att hålla sig till ”vår herres Jesu Kristi sunda ord och till det som vår religion lär”. Den som avviker från den sunda läran drivs av ”en sjuklig lust att diskutera och träta.” Detta leder till ”strider och ständiga bråk”.  Paulus beskriver dem: ”de har tappat bort sanningen och anser att religionen skall löna sig”.

Paulus säger till Timotheos: ”Låt ingen se ner på dig för att du är ung.” Timotheos hade fått en nådegåva genom det uppdrag han fått, en gåva förmedlad genom handpåläggning. Han uppmanas att frimodigt läsa ur skrifterna, förmana och undervisa, oberoende av sin ringa ålder.

Vad var det egentligen för fel med Saulus, förföljaren? Många skulle hänvisa till hans fanatism och hänsynslöshet. Men iver i sig är inget fel. Själv säger han: ”Jag handlade i okunnighet, i min otro.” Han ville väl, men såg fel. Ljuset övervann honom på Damaskusvägen. Gud tog honom i sin tjänst.

”Ni har ju dött, och ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud”. Paulus drar konsekvenserna av det han sagt i början av sitt brev till kolosserna. Genom tron och dopet har de gått in i ett nytt sätt att leva. Men det gamla levnadssättet försvinner inte av sig själv.

”Det gick ut kraft från honom.” Paulus förklarar hur det är möjligt. Han gör det i en enda mening: ”I honom har hela den gudomliga fullheten förkroppsligats och tagit sin boning.” Johannes: ”Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss”. Psalmisten: ”En gång har Gud talat”.