Med Guds nåd kan vi forma vårt samvete, oss själva och våra barn

Har vi som föräldrar en plikt att fostra våra barn efter Guds bud och enligt Kristi undervisning och lära som Kyrkan förklarar den? Ja, det kan låta sig sägas men vad händer med barnens utveckling som katolskt döpta och senare konfirmerade barn och vad händer med den viktiga sammanhållningen i familjen, om skolan och uppfattningarna inom arbetslivet vill betona ”svenska” värderingar som fungerar som ett slags kitt i samhället? Vi har rätt till vår katolska tro och moral genom religionsfrihetslagen. Men, och det är det som kan innebära utmaningar för både dem som uppfostras och för dem som uppfostrar, det katolska ansvaret för fostran ifrågasätts av andra, låt oss kalla det, sekulära normer. Det blir svårt men inte omöjligt att överföra den katolska tron och moralen till barnen och för de vuxna att förbli trogna som katoliker. Ett samhälle som det svenska är, trots demokrati och relativt liberala lagar, ändå kontrollerande och har varit det sedan religionsbytet på 1500-talet. Den lutherska läran passade väl in i den nya statsbildningen från Gustav Vasas tid. Folket ”fostrades” genom den nya statskyrkan och det nya religionsutövandet var obligatoriskt och kontrollerades på många olika sätt, genom Luthers lilla katekes och psalmboken. Den protestantiska reformationen införde kontroll. Varje lektion i småskolan började med psalm och någon bibelundervisning. I de högre årskurserna var morgonbön i aulan alltid obligatorisk. De ansvarstagande kyrkoherdarna besökte hemmen i så kallade husförhör. Egentligen var strukturen för folkets fostran upplagd enligt samma struktur som i de muslimska länderna som har religionen inskriven i statens grundlag. Nu är den lutherska trosläran i Sverige inte längre obligatorisk men lever vidare som en minoritetsreligion eftersom färre än 50 % av befolkningen tillhör Svenska kyrkan. Det är en ny och ovan situation för dem. Den har likheter med kungahuset och hovstaten. Kungafamiljen har ingen politisk makt men utövar genom sina fonder och belöningssystem mycket stor makt.

Ändå finns ett av politiken format värdesystem som ersättning till det tidigare statskyrkosystemet. Det kommer till utryck bland annat i skolplanerna som lärare och rektorer är bundna att följa. Skolverkets expertgrupp vill se jämlikhet i kunskapsinhämtandet mellan elever och lärare. Familjerna skall inte själva forma barnen till medborgare utan lojalt följa statliga riktlinjer. Något annat än religionen skall prägla barns utveckling. Denna utveckling kallas visserligen fri men är grundligt kontrollerande och vill uppfattas som obligatorisk. Det är mot den bakgrunden katolska föräldrar måste förstå sitt ansvar att fostra sina barn –   och sig själva – katolskt. Vi kan uppleva situationen som ett dilemma men inte ett hindrande problem. Guds nåd är allt vi behöver. Det är bara så vårt samvete kan formas för alla våra beslut i livet.

diakon Göran Fäldt