söndagar i fastetiden

Aldrig har någon talat som han. Det finns ord i mänsklighetens historia som lyser starkare än andra. Det finns ord som får alla väl­talare och författare att tystna - av förundran. Det finns ord som människan inte kan glömma. I går­dagens mässa hörde vi om de soldater som skickats ut för att ta Jesus till fånga. De kom tillba­ka tomhänta. När de tillfrågades varför de inte hade utfört sitt upp­drag svarade de: ”Aldrig har någon ta­­lat som han”. Vi hörde sådana ord i dagens evangelium.

Vi har hört en av våra mest älskade liknelser. Hur fattig vore inte vår kultur utan lik­nelsen om den förlorade sonen! Lyssnaren förstår intuitivt att det handlar om varje männi­ska. Vägen bort och vägen hem. - Här finns dock också en risk. Lyssna­ren tror sig redan veta vad det handlar om. Men liknelsens budskap är ständigt nytt, ty det är Guds lev­ande ord. Den som hör med öppet sinne skall med Paulus kunna säga: ”nå­got nytt har kommit”. Låt oss därför be att Guds Ande bereder väg i oss för ”ett vid­gat hjär­ta”.

I första läsningen hörde vi om en buske i öknen som brinner, utan att brinna upp. Det låter sagolikt, men sker i män­­niskans historia och geografi, för tre tusen år sedan vid berget Ho­reb/Sinai. En avgör­ande upptakt till hela den judisk-kristna historien. Här sker något nytt i historien och i religionernas värld. En buske som brin­ner, utan att brin­na upp. Mose går när­ma­re. Han vill betrak­ta den under­bara synen. Då ropar Gud ur busken. Han varnas för att komma närmare: ”Dra dina skor av dina fötter. Ty plat­sen där du står är helig mark.”

På denna första söndag i fastetiden hör vi hur Jesus frestas av djävu­len. Det beskrivs med dras­tis­ka bilder, som från en främmande värld, men alla har erfarenhet av frestelse. Mån­ga bryr sig inte så länge det inte drabbar dem själva, men de som förstått att synden skiljer människan från Gud, de vet också hur svårt det är att inte falla för frestelsen. Frå­gan är om fres­tel­sen går att övervinna. I prefationen skall vi höra: ”när han besegrade Fresta­ren lärde han oss att över­vinna synden”. Hur stämmer det med de troendes ofta bittra erfaren­he­ter?