Jesu Hjärtas Dag

Guds kärlek, hur skall den beskrivas? En känsla, en vilja, en handling, ett ”sinnelag”, ett nådigt domslut? Traditionen beskriver den som en viljeakt. Gud älskar människan genom att han ”vill” henne. Dagens högtid visar att denna vilja inte är utan ”känsla”.

Alla bibelns liknelser, bilder och utläggningar om Guds kärlek koncentreras i en dramatisk händelse: Soldaten sticker sitt spjut i Jesu hjärta och därur rinner det fram blod och vatten. Gud lönar det högsta onda med det högsta goda. Den som har sett mig, säger Jesus, har sett Fadern. Jesu mänskliga hjärta är oupplösligt förenat med Faderns gudomliga hjärta. Tron ser Guds hjärta i Jesu hjärta.

”När Israel var ung fick jag honom kär.” Profeten beskri­ver Gud som en som blivit förälskad. När kärleken inte tas emot beskriver han Gud som en mo­der. ”Jag lärde Efraim att gå, jag tog dem upp i mi­na armar. Med le­na band drog jag dem, med kärlekens band.” När det vo­re rättvist att straffa får vi se in i ett hjärta som vån­das: ”Mitt hjär­ta vänder sig i mig, all min barm­här­tighet vak­nar… med vrede vill jag inte komma.” När Gud vredgas tycks det strida mot hans in­nersta vil­ja, trots att han är rättvis och inte kan blunda för det onda.