Predikningar

”Herren skall strida för er och ni skall vara stilla därvid.” Israeliterna hade fångats i en fälla. De hade fienderna bakom sig och ett hav framför sig. De klagade och anklagade Mose. ”Det vore bättre att tjäna egyptierna än att dö i öknen”. Mose svarar: ”Herren skall strida för er och ni skall vara stilla därvid.”

Profeten säger om ”Herrens tjänare”, den profetiska förebilden till vår Herre: ”Ingen skall höra hans röst på gatorna”. Han skall inte ”träta och ropa”. Ändå skall ”han en dag föra rätten till seger och hans namn skall ge folken hopp”. Att han förkunnar ”rätten för folken” kan vi läsa om i kyrkans sociallära. Vad skulle inte hända om folkens ledare började lyssna till den?

I den första läsningen kommer vi rakt in i Herrens påsk. Herren håller dom över Egyptens alla gudar, vilket betyder en dom över alla onda makter. Därför instiftas påskalammsmåltiden. De vars dörrposter är bestrukna med påskalammets blod skyddas och förs ut i friheten. Det sanna påskalammet är Kristus, vars blod är starkare än all ondska, synd och död. ”Detta är Herrens påsk”.

Med Mose som redskap griper Gud in för att rädda sitt folk. Han står för sina löften till folkets fäder Abraham, Isak och Jakob. Men denne Gud är långt mer än en stamgud eller bara en Gud för Israels barn. Hans namn, ”JAG ÄR”, avslöjar att han är alltings Skapare och Herre. Hela tillvaron har sin yttersta orsak i honom, som själv är utan orsak. Han är den som ”ÄR”.

”Jag vill gå dit bort och betrakta den underbara synen och se varför busken inte brinner upp.” Mose har sett eldslågan slå upp ur busken, utan att busken förtärs. Det är inte bara en ovanlig syn, den är också underbar. Det tvingar honom att dra skorna av fötterna. Det är den nödvändiga beredelsen.

Mose räddas ur Nilflodens vatten, för att senare föra folket ge­nom detta vatten ut ur slaveriet. Han fostras och får undervisning vid Faraos hov. Mose liv står under Guds ledning och försyn. Men när han dräper egyptiern handlar han utan klokhet. Han måste prövas i öknen. Jesus förebrår de städer där han utfört en rad underverk. De såg utan att se. De har större ansvar än det ökända Sodom.

”Jag har inte kommit med fred utan med svärd.” Jesu ord är svåra att höra. Många skruvar på sig. Handlar inte evangeliet om fred och försoning? Förvisso, men vägen dit är en kamp. Det började redan i Egypten, när Israels barn uppfattades som ett hot och Farao försökte döda alla nyfödda israeliska gossebarn.

Kan man tröttna på Benedictus och hans regel? Ja tyvärr, men då beror det inte på regeln utan på att man har glömt vad regeln förmedlar. Då blir hans regel bara ett historiskt dokument, vördnadsvärt, men inte mer. Samma fenomen gäller ju för umgänget med Guds ord. Läsarens egen inre hållning avgör vad vi uppfattar i den heliga texten. Den oandlige och ”köttslige” märker bara textens utsida, och tröttnar.

Josef prövar sina bröder. Inte för att plåga eller straffa dem. Han vet att prövningen behövs och han kommer senare att villkorslöst förlåta dem. Han gråter när han ser deras vånda. Det var brödernas avundsjuka och vrede mot Josef som drev dem att sälja honom. De blev döva för hans bön om förbarmande.

”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” Jakob hade bedragit och lurat. Han hade lurat till sig sin bror Esaus välsignelse genom att bedra sin blinde far Isak. Den nattliga brottningen vid Jabboks vadställe är kulmen på en utdragen omvändelse. Den okände mannen, hans eget samvete, Guds representant i hans innersta, frågar efter hans namn.