Ljuset på Damaskusvägen förvandlade Paulus. Han blända­des, men fick tillbaka synen och därmed förmågan att se hela tillva­ron i det ljus som bländat honom. ”I ditt ljus ser vi ljus.” Det ljus han såg lyser fram i hans lära och i hans livs­öde. Hans undervisning är hisnande och fylld av paradoxer, inte alltid lätt­begriplig. Han kan inte dölja sin vältalighet, men man hör att den är av an­nat slag än den man lär sig i retoriken: bländande, ibland bitan­de, men också ömsint och varmt mänsklig.

Mera adekvata texter i böneveckan för enheten kunde vi inte få. I den första läsningen citeras profeten Jeremia om det nya för­bun­­det, där ingen längre behöver korrigera sin bror och säga: ”Lär känna Her­ren. Alla skall veta vem jag är”. Profeten ser slutmålet i Guds rike. Det är ett stycke dit, också i Katolska kyrkan. Ändå finns en grund och en startpunkt för enheten, dopet. Samma Guds lag, kärleken, är genom Anden inristad i alla döptas hjärtan.