Vart går du, Kyrka?
Nu under fastetiden borde en moralteologisk generalbikt både ”rensa luften” och bringa klarhet i vad katolsk identitet betyder i inställningen till katolsk lära om familj och äktenskap. I årtionden har man både från präster och lekfolk i Kyrkan valt att ”förhålla” sig med viss frihet till undervisningen i Humanae vitae, katekesen, Familiaris consortio, Evangelium vitae, Donum vitae och förklaringar av bland andra påven Benedikt XVI.
Man har i många fall valt att vara uttryckligen olydig mot magisterium med den moralteologiskt ohållbara tanken att olydnaden skulle tjäna ett annat, större, gott. Man har menat att olydnaden till slut kommer att driva fram förändringar i sexualmoralen och i till exempel in vitro befruktningen inom äktenskapet. Ett uttryck för envisheten i detta ställningstagande är förslagen om ny sexualmoral från den tyska Synodala vägen på senaste stormötet i Frankfurt i mars i år.
Ett argument som tas som hjälp är att antyda att uttalandena i sexualmoralen av påvarnas undervisning inte är att uppfatta som ofelbara utan som rekommendationer. Det har alltför länge varit så i vårt stift, och på många andra håll, i tron att det skulle föreligga konsensus. Man har fortsatt att med diskret tystnad stödja aldrig återkallade protestskrivelser mot Humanae vitae, som den tyska ”Königsteindeklarationen” från 1968, eller oräkneliga upprop från kända teologer eller opinionsbildare som med utgångspunkt i ”majoritetsuppfattningen” i den särskilda kommission som tillsatts av S:t Johannes XXIII och leddes vidare av S:t Paulus VI för att ta rådgivande ställning i barnbegränsningsfrågan och legitimera nya former av preventivmedel.
Det skulle vara ett fastetidsställningstagande att erkänna att de subjektiva invändningarna mot läroämbetets undervisning är – och förblir – fruktlösa. Frukterna av det slaget är inte hälsosamma.
Man kommer inte att kunna driva fram en rätt lära genom ”sensum fidei” eller andra ansträngningar att kringgå katolsk lära, eller att omformulera den. Sanningen i de här moralfrågorna är inte möjlig att få fram genom omröstning. Det petrinska ämbetet är ett av Kristus grundat ämbete. Därför ska vi inte avvika från dess undervisning utan hålla oss till det. Vi har vår väg som Kyrka. Den må vara smal men den leder rätt.
diakon Göran Fäldt
