Samhörigheten - äkta eller oäkta?
Den äkta samhörigheten mellan man och hustru är alltid exklusiv och ömsesidig. De som är gifta men förälskar sig och blir otrogna har också en samhörighet men den är oäkta och leder till fördärvet. De otrognas samhörighet är inte kärlek utan begär. Den relation de väljer förslavar dem och driver dem till gärningar de skäms för.
De otrognas samhörighet blir ibland beundrad och empatiskt applåderad men den gräver en djup grav för den äkta kärleken och förgiftar vänskaper. Falska vänner säger alltid att den oäkta samhörigheten är gränsöverskridande och värd att delas med andra. Äkta vänner säger inte mycket men gratulerar inte den oäkta samhörigheten. De lider tyst med de otrogna.
Den äkta samhörigheten överlever tristess, besvikelser, vrede och hämndbegär. Den har en kvalitet som den oäkta samhörigheten aldrig kan få. Jesus säger: ”Den som ser på en kvinna med åtrå har redan begått äktenskapsbrottet i sitt hjärta”. Det är i hjärtats hemligaste rum allting avgörs.
Den som syndar och har levt i en äkta samhörighet tar sitt förnuft till fånga och vänder om på sin väg och söker försoning. Den som är vigd att tjäna andra som representant för Gud och vilseleder riskerar sin själs eviga frälsning och kan komma att dela ödet med de fördömda. Av den som fått mycket skall mycket krävas. För den okunnige blir straffet mildare. Dåliga rådgivare måste man fly - som pesten.
Den äktenskapliga relationen är alltid exklusiv mellan de två. Det är en ordning. Så måste den förbli livet igenom. Ingen har rätt att upplösa ett ingånget förbund. Ingen har rätt att ingå ett annat förbund med en annan och kalla det äkta. Det är falskt.
Alla har friheten att göra det felaktiga men inte rätten.
diakon Göran Fäldt
