Notre Dame i allas våra hjärtan

Notre Dame i allas våra hjärtan

Under så lång tid som över 1000 år har alla byggnader av betydelse brunnit, både kyrkliga och världsliga. Inte alla har helt förstörts utan byggts upp igen eller ersatts med andra byggnader som minnesmonument. Men i länder och städer med historiskt förflutet och stora kulturminnen spelar av människohand byggda rum för tillbedjan av Gud eller rum för den politiska och sociala ordningen blivit en del av människors kollektiva minne och till och med identitet.

När Notre Dame av Paris brinner, brinner just minnena, kulturen, identiteten, känslan av historisk gemenskap. Notre Dame av Paris, den gotiska katedralen som började byggas på den lilla ön i Seinefloden omkring år 1151, har en universell betydelse i kristendomens historia i Europa. Den kan aldrig kan förlora sina rötter i den katolska kristna tron, därför att de kristtrogna alltid samlats här för att be och bygga upp det Guds folk som vill svara på Guds inbjudan att leva ett liv med Jesus Kristus, Faderns Son som blivit människa: ”Som steg ner från himlen och antog kött genom den Helige Ande och blev människa genom jungfru Maria”.

Notre Dame av Paris är inte en pilgrimsort som de andra stora platserna för Marias uppenbarelser i tiden, Vår Fru av Guadeloupe i Mexiko City, Lourdes, Fatima och många andra med miljoner pilgrimer varje år. I Notre Dame av Paris rör sig många som turister utan särskild religiös anledning att komma till kyrkan. Men den som varit där och sett människors ansiktsuttryck märker att det inte är en vanlig turistattraktion, som de stora muséerna eller de grandiosa naturlandskapen. Här sker hela tiden andliga mirakler, människor som tvivlar får en personlig upplevelse av ljus och värme, skönhet och en stunds djup lycka. Notre Dame har stor betydelse för många anonyma människor. Ett känt exempel är däremot diplomaten, diktaren och skådespelsförfattaren Paul Claudel (1868-1955). Efter sin  studentexamen i Paris gick han till Notre Dame på juldagen 1886. Efteråt visst han precis vid vilken pelare han stod när han så oväntat mötte Gud. Det tog honom sedan fyra år att bekämpa alla sina nästan oövervinnerliga lidelser, sina sympatier och antipatier, och bli upptagen i Kyrkan och acceptera hela hennes tro.

När Notre Dame brinner, tänds minnenas ljus över ögonblick av nåd och ny insikt hos många.

Detta kristna vittnesbörd är så starkt att också byggnader som uppförts till Guds ära, och bland dem är Notre Dame av Paris en av de mest kända i hela världen, blir mötesplatser för människor i hela världen med Gud. De söker tecken på skönhet och meningsfullhet i det mänskliga livet och möter Gud. Gud är Fader, Son och Helig Ande. Den troende människan blir indragen i ett mysterium som ger liv, hopp och kärlek.

Alla har ett behov av att förstå sin historia, sin egen individuella och sin folkliga och världsliga historia. Notre Dame är ju en symbol för Maria Guds Moder. Maria jungfru och moder är hela människosläktes moder och därför spelar hon en så stor roll bland människor av alla kulturer och raser, språk och hudfärg. De hör alla samman i en och samma familj som har Gud som sin Fader. Också de icke troende kan uppleva denna gemenskap med Maria Guds Moder och älska henne, som alla älskar sina egna mödrar. Psykologen Sigmund Freud kanske skulle säga att alla har en slags längtan tillbaka till modersskötet, livets vagga för alla.

När Notre Dame av Paris brinner, brinner denna kärleks hjärta. Sent på måndagen den 15 april detta Herrens År 2019 sjöng tusentals människor psalmer och bad bön utanför katedralen medan eldslågorna såg ut att förtära allt, taket, spiran, väggarna och till slut klocktornen. Men som genom ett mirakel kunde elden begränsas och bekämpas och hela grunden för katedralen räddas. Allas hjärtan har nog brunnit denna kväll och i Guds försyn riktat fler människors blickar mot korset, mot Jesu död, men också den tomma graven och Jesu uppståndelse från döden.

Rosettfönstret mot väster med glasmålningarna intakta
Rosettfönstret mot väster med glasmålningarna intakta

 

De första ritningarna till Notre Dame är daterade 1163. Den nya kyrkan skulle ersätta två äldre kyrkor, Notre Dame och Saint-Étienne. Mittskepp, tvärskepp, sidokapell, gallerier och murar för rosettfönstren växte fram under lång tid och anpassades till de ursprungliga planerna för en kyrka i den nya gotiska arkitekturen med de höga smala fönstren som fyllde hela kyrkorummet med ljus i olika färg. Rosettfönstret mot väst ritades 1220.  Det fick ett bildprogram med naturen som utgångspunkt. Här ingick Zodiaken med månaderna och årstiderna med sina olika arbetsuppgifter på landet. Rosettfönstret mot norr blev klart i design 1255 och hade Gamla testamentet som bildprogram med alla profeterna och domarna som pekade fram mot inkarnationens mysterium. 1260 var det södra rosettfönstret färdigt och bildspråket visade Guds Allmakt och tronen i Paradiset.  Det var i det södra rosettfönstret arkitekterna och biskoparna beställde glasmålningar av martyrerna, bekännarna och änglarna som med facklor och rökelsekar rörde sig kring de heliga.

Notre-Dame de Paris on fire
Notre-Dame de Paris on fire, April 15, 2019.
Credit: Wandrille de Preville via Wikimedia (CC BY-SA 4.0)

 

Var det kanske gnistor från änglarnas rökelsekar som råkade fastna i textilerna på väggar och golv och blev orsak till den förödande brand som förstörde hela taket och drog ned spiran med sin kopparboett som en gång innehållit de dyrbara delarna av Kristi törnekrona?

         Grundplanen för Notre Dame fick många efterföljare, bland annat den medeltida S:t Erikskatedralen i Uppsala som ritades av Estienne de Bonneuil, som varit stenhuggarmästare i Paris. Ytan på golvet är 5500 kvadratmeter, längden 130 meter, höjden 35 meter och bredden 48 meter. Klocktornen når till en höjd av 69 meter. Som jämförelse kan nämnas att den ”osänkbara” oceanångaren Titanic var 268 meter lång. Den hade alltså kunnat rymma hela Notre Dame. 

 

Äldst på Île de la Cité (Stadsholmen mitt i floden Seine) är det nuvarande justitiepalatset norr om Boulevard du Palais. Redan de merovingiska kungarna uppförde på den lilla ön en försvarsborg som blev kungaslott fram till dess Louvren blev slott och säte för kungen. Den lilla ön kom att spela en stor roll i det gamla europeiska handelsnätet redan under tidig medeltid. Här gick handelsvägen från norr ända ner till Pyrenéerna och längre bort till Baskien och Spanien. Här var den lämpligaste platsen att ta sig över floden med hjälp av broar och båtar med människor och varor. Under hela medeltiden gick handelsvägarna över Paris. Det var också här universitetet Sorbonne byggdes och det var dit många unga prästkandidater från Sverige reste för att börja sina studier i historia, filosofi, bibelkunskap, studier av kyrkofäderna och teologi.

Samtidigt med den stora katedralen Notre Dame byggdes det äldsta sjukhuset – Hôtel-Dieu – på slutet av 1100-talet. Det sträckte sig från kaj till kaj tvärsöver ön men revs i sin helhet under de stora omförflyttningarna i Paris på 1800-talet. Den betydligt mindre kyrkan La Sainte Chapelle byggdes inom justitiepalatsets område på 1200-talet för att delar av Kristi kors och törnekrona skulle kunna vördas där. Förmodligen har alla dyrbara reliker bytt plats med jämna mellanrum, mellan katedralen och Kapellet av säkerhetsskäl men också av skäl som rör kulten av relikerna i liturgin. La Sainte Chapelle brann helt ner på 1600-talet och hotades av rivning under Franska revolutionen.

Det var under den gotiska kyrkoarkitekturens blomstringstid som Notre Dame byggdes upp under kraftfulla biskopars ledning och med kungligt stöd för att bli en katedral i det kristna Frankrike

Notre Dame av Paris ägs inte av det katolska stiftet i Paris utan av staden och motsvarigheten till vårt Riksantikvarieämbete. Under den långa renoveringstid som nu kommer att följa välkomnar kyrkorna Saint Sulpice och Saint Eustasche de trogna för alla mässor och övriga gudstjänster.

Notre Dame är också franska statens högtidskyrka. Här lästes mässan för den avlidne presidenten François Mitterand 1996. 2016 firades rekviemmässan i Notre Dame för prästen Jacques Hamel från ärkestiftet Rouen som mördades av radikaliserade unga män vid altaret i sin kyrka Saint-Étienne-du-Rouvray.

Jacques Hamel 1930-2016  Guds tjänare
Jacques Hamel 1930-2016
Guds tjänare

 

Vi behöver inte förskräckas över översvämningar, jordbävningar, vulkanutbrott eller svåra bränder, om vi bara uppmärksammar vår medmänniskas nöd och rop om hjälp. Vi måste lida med alla som drabbas av onda ting, vi måste hjälpa där vi kan hjälpa. Men framför allt måste vi leva ett liv som vittnar om Jesus Kristus. Hans Moder Maria är vår bästa hjälp att finna vägen. Den Helige Ande är med henne i allt. Anden gör Notre Dame till ett heligt tempel.

Förtrösta på Herren, och gör vad gott är, förbli i landet och bemöda dig om redbarhet

                                                                           (Psaltaren 37:3) c

                                                                                                 diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran Fäldt

 

Göran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han har i många år varit ordförande i Katolska utskottet för äktenskap och familj (KUÄF), som nu heter Familjeutskottet (FU) från nyåret 2023. Diakon Göran fortsätter nu som ledamot men inte som ordförande. 

Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året  förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område.

Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2012 och är för närvarande engagerad i det nordiska familjerådet som utbyter erfarenheter och diskuterar utvecklingen i stiften på familjeområdet.

Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta haft tillfälle att stödja människor i nödsituationer och kunnat förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Han är inte längre aktiv i Caritas lokala arbete.

Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med artiklar och bloggar i Katolskt Horisont och skriver ibland debattartiklar i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus’ katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982.

Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och har suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.