Ingen fred utan uppoffringar och kamp!
Sverige bör stå fast i sin alliansfrihet och neutralitet som stat. Inför hotet om stormaktskrig kan neutralitetsprincipen tjäna landet på samma sätt som under Andra världskriget och rädda oss från de katastrofala följderna av krig.
De som hävdar att vi behöver militärt stöd som försvar har rätt i att Natomedlemskap gör oss starkare. Den andra sidan av saken är att vi för en andra sida skulle vara en fiendenation och bli en självklar måltavla för avancerade krigshandlingar i de olika former och metoder som vår tids teknologi förfogar över.
Vi var inringade av den tyska militärmakten 1940 – 1942 och kunde ha invaderats och ockuperats utan att kunna uppbringa effektiv motståndskraft mot en överlägsen krigsmaskin. Tack vare enastående skicklig diplomati och nationell samling kunde vi stå utanför kriget och fungera som asylland för stora mängder flyktingar och tusentals judiska familjer. Efter kriget kunde vi vara starkt bidragande i återbyggnaden av ett Europa i ruiner.
Ska vi vara neutrala måste vi ändå kunna försvara oss. Vi måste vara en militär igelkott som avskräcker varje aggressiv makt att ge sig på oss. Det ska svida ordentligt i skinnet för den som försöker. Det räcker inte med en modern försvarsapparat som biter ifrån vid landets gränser från norr till söder, i luften och till havs. Det andliga försvaret – kampen om självständigheten och överlevnaden – måste också byggas upp och stärkas. Vi behöver förebilder och andliga ledare som ingjuter mod och offervilja hos alla.
När Ryssland nu kräver av oss och andra länder i Östersjöområdet att inte ingå allianser med andra militärt rustade länder gör man just det som nazityskland krävde av oss i början av Andra världskriget. Varken Tyskland då eller Ryssland nu har rätt att kräva det av oss. Att Ryssland gör det är alltså redan i sig en fientlig och farlig handling. Inför ett sådant hot måste vi inse att vi ska ha vår egen försvarsförmåga och stå på egna ben. Kraften ger Gud oss och hemlandet kommer att ena oss i varje kamp som krävs av oss.
Man måste identifiera ondskan. Man måste bekämpa den med livet som insats om det krävs.
S:t Göran och draken (Bild St George’s Pattaya)
Ormens list och duvans klokhet är vapnen vi kan förfoga över som nation. Vi har fört många krig under de senaste tusen åren men vi har haft fred i över två hundra år. Det är en ofantlig styrka. Vi ska ta till vara det som i andra länders ögon är ett slags inarbetat varumärke, neutralitet i krigstider. Det var kung Karl XIV Johan Bernadotte som lade grunden för den svenska neutraliteten.
Man ska kunna lita på oss som en icke angripare, vare sig ensam eller i allians. Vi har ett stort internationellt förtroendekapital att värna. Vi ska i krig inrikta oss på att vara en tillflyktsort för förföljda och sårade. Under slutet av det romerska kejsardömet brukade man säga, ”Om du vill fred, rusta dig för krig” (”Si vis pacem, para bellum”; Publius Flavius Vegetius Renatus, 365 – 450 e. Kr.). Det är politikens och regeringarnas område. Den satsen står sig fortfarande.
Låt kyrkklockorna ringa för en bevarad fred och för möjligheten att bistå våra grannar i världen om de drabbas av kriget! Jesu ord, ”Saliga är de som håller fred, de skall kallas Guds söner” (Matteus 5:9), är ett löfte att eftersträva för oss alla. Det är de kristnas område. Maria, fredens Drottning, bed för oss alla om beskydd mot ett nytt krig som kan störta oss i avgrunden!
diakon Göran Fäldt
