Ditt lilla hörn av frihet
När vårt privatliv blir mer och mer inrutat av vad vi uppfattar som förpliktelser är det viktigt att hålla fast vid de öar, eller hörn, av frihet som är vår rättighet.
De små sociala frihetsutrymmen som alltid måste finnas som en tillgång för alla är inte bara personliga andningshål utan i själva verket nödvändiga för värdigheten och utvecklingen som människa.
Vi kan aldrig vara tvingade att välja vår personliga relation till Gud, eller formen för vår tillbedjan, men väljer vi den i frihet, utan att bry oss om världen runt omkring oss, då flyger vi in i Guds utsträckta armar.
Vi kan inte tvingas till någon social relation till andra, men om vi frivilligt väljer en sådan relation inträder vi i vänskapens rika värld.
Vi är som hästarna: ”Man kan leda hästen till vattnet men man kan inte tvinga den att dricka” (gammalt ordspråk).
I det fria mötet med Gud får vi också nåden att offra vår bekvämlighet och till och med vårt liv för friheten och närheten till Gud. Vi har ett val!
Varför dras vi till de saligförklarade och heligförklarade? Deras gärningar i livet är liksom ett himmelskt paket som hamnar i hjärtats brevlåda. Men vi måste avlägsna allt omslag och se vad paketet innehåller och när vi ser det är vi obotligt fast, liksom ohjälpligt förälskade. Vi vill bara leva med Gud, inte med någon annan.
Fra Angelico, Guds talande tystnad.
Vi måste alltså lära oss att kolonisera vårt frihetsutrymme för att leva anständigt som människor. Alla kan det. Alla behöver det. Alla får det givet – på det enda villkoret att inte ge upp det lilla hörnet av frihet och lära oss leva på den egna lilla ön, där bara vi och Gud finns.
I vilket levnadsstånd man än befinner sig genererar den opåverkade inre tystnaden krafter till yttre handlande och till kärleksfulla relationer. Se bara vilka stora verk tystnaden har genomfört i historien!
Inget äktenskap mellan man och kvinna kan bevara sin andliga och kroppsliga enhet utan det rätta måttet av frihet. Kärleken växer och blomstrar när den andres inre fria hörn respekteras med vördnad. Det är samma sak med relationen till Gud.
Det är i själens tysta frihet som Guds tystnad blir en talande och kommunicerande tystnad. ”Lev som om bara Gud och du finns”, säger Johannes av Korset.
På en och samma gång är vi skapade för gemenskap med andra och för den unika gemenskapen med Gud. Till slut inser vi sanningen: Det är i varje människas liv bara två som är verklighet: Gud och jag. Det är också den verklighet som bevisar sig vara helt sann efter döden då vi upptas till skådandet av Gud.
Ingenting annat finns då. Det är den heliga trons gåva att veta det. Därför kan S:t Paulus säga:
”Än i dag ligger en slöja över deras hjärtan, när man läser ur Mose lag. Men för den som vänder sig till Herren tas slöjan bort. Herren, det är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. Och alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden” (2 Kor 3:15- 18).
diakon Göran Fäldt
