Byråkratisk inspiration – i Kyrkan?
Utvecklingen ser likadan ut inom vården, polisen och universiteten. Har turen kommit till kyrkorna, till Katolska kyrkan?
Problemen inom framför allt vården och polisen är den av byråkrater producerade mängden av strategier och styrdokument. Det går inte att komma ifrån dem. Man har målsättningar som i och för sig verkar rimliga men för att lyckas måste en konsensuskultur komma på plats först. Det går att i sammanträdesform instämma i att man bör eftersträva att fler kommer in i verksamheten och hjälper till att utöka den. Kan det gälla kyrkorna? Fler aktiva! Hur?
Frågorna blir de förväntade: Hur ska vi få fler att vara engagerade, hur ska vi stötta olika aktivitetsgrupper, hur kan vi bli mer inkluderande?
Kyrkorna – precis som vården, polisen och högskolorna vilar på en växande förmögenhet genom skattesystemen och fördelningen av dessa resurser blir alltid en fråga för de högst uppsatta i den byråkratiska hierarkin. Den som leder utvecklingen har alltid vänner ”högre upp” och ingen aktivitet kan förverkligas utan att lyssna in styrdokumenten.
Så fort en akut situation ska lösas, inom vården, inom polisen och inom högskolorna måste de först godkännas av ramverket. Det tar tid. Det drar ner nödvändiga åtgärder i flera processer.
Tillgodoses principen om delaktighet, woke, återrapportering och ekonomisk prioritering?
Det är en allmänt erkänd observation att ekonomerna har den yttersta makten över all verksamhet. Går det bra, växer de, blir det fel har man inte förstått strategierna och läst igenom styrdokumenten. Andra får skulden. Ingen har det yttersta ansvaret eftersom det är kollektivt.
Hur blir det inom kyrkorna? Hur långt måste man först gå i allas lika människovärde, hur ska man på bästa sätt ”utbilda” församlingarna? Många kyrkostrukturer har blivit medvetna om denna nya ledningsform och utveckling i strukturer. Frågan är om det finns någon återgång till kärnverksamheten. Ja, om det är en fråga vi tillsammans erkänner, så utreder vi den och återkommer med en tydligare strategi.
S:t Petrus’ båt gungar för närvarande. Än flyter den. Land är i sikte. Besättningen kämpar på. Vaka över kassakistorna!
Det finns revor i seglen – men ”vinden och blåsten kommer nog att avta!” Memento mori!
diakon Göran Fäldt
