Barns identitetssökande i de vuxnas utopier

I sin bok ”Tanke och dröm” talar Svante Nordin om den nya äktenskapssynen som klarnar på 1920-talet. Det stämmer väldigt väl som en vattendelare i svensk äktenskapssyn. Om det var början på en utveckling från den hittills enda gemensamma oupplösliga äktenskapssynen, från katolsk medeltid till luthersk nutid, till vår tids relativiserade syn på vigsellöftena och föräldraansvaret för barnen födda i äktenskapet, är kanske tidens individanpassade ”tankar och drömmar” inte bara ”början till något nytt utan kanske början till ett slut”, för att apostrofera Winston Churchills tal vid krigsförklaringen mot nazismen och Hitler.

Det är i grunden genusideologin, och dess kraftigt växande sidoskott, hbtqideologin som präglar samtiden – med sina nya problemställningar. Båda två har komplicerade konsekvenser inte bara för familjepolitiken utan också för skollagens innehåll. Samhället kan inte bära en inre motsägelsefullhet som skulle vara fallet om familjepolitikens nya inkluderande ramar inte fick genomslag i skollagens skolplaner för den obligatoriska skolan, från förskola till gymnasieskola.

Till tidens seriösa frågor inom familjepolitiken hör de samkönade parens adopterade barn och föräldrafrågan. Det ses ju så, och upprepas ofta, att försvaret av den traditionella familjen byggt på äktenskapet och barnens rätt till både en far och en mor, kränker homosexuella, vilket i vissa stater är brottsligt. Ett sådan fall är åtalet mot Päivi Räsänen i Finland.

I Italien införs nu en lag som stryker icke biologiska föräldrars namn från de adopterade barnens födelsebevis. I Nederländerna har en domstol beslutat att en surrogatmammas namn stryks från barnets födelsebevis, medan de samkönade männen, som adopterat barnet, registreras som pappor. Beslutet anses kränkande för kvinnan som är biologisk mor men som inte har någon annan roll än som surrogat för en vanlig mamma. Å andra sidan går ju just överenskommelsen om surrogatarrangemanget ut på att kvinnan – med rätt till ersättning – inte efteråt kan begära en modersroll eller kunna göra barnet arvsberättigat. Det kan vara smärtsamt för alla inblandade vuxna men bygger på en frivillig överenskommelse. Den som längre fram i livet inte kan förstå sin tillkomst som människa, barnet, kan drabbas av livstvivel och ha svårt att hitta rätt relation till en annan människa. Dessa framtida allvarliga problem för barnet beaktas i allmänhet inte i den moderna synen på föräldraskap.

När det gäller vad som kan stå på barns födeIsebevis  ser det i Italien annorlunda ut beroende på om surrogatmamman lyder under ett annat lands lag eller under Italiens lag. Italien vill nu av olika skäl motverka vad man  kallar graviditetsturism och fertilitetsmarknad inom landet.

I vissa länder kan spermadonatorers namn vara kända och registrerade medan de i andra fall förblir anonyma (men får ersättning). Är samme man donator till en eller flera ensamstående kvinnor som önskar få barn utan relation med en man, eller till en annan kvinna, måste man erkänna existensen av ett mörkertal för syskonskap eller halvsyskonskap. Också här talar man lågt om dessa barns framtida självsyn och möjligheter till lycka.

Alla dess komplikationer och förändringar i samhällsgrunden tvingar till eftertanke. Vilket pris ska människor – och i förlängningen samhället – behöva betala för demokratins och den moderna teknologins möjligheter, könsbyte, polyamorösa och samkönade relationer och artificiell befruktning? Kan arvslagsstiftningen överleva framtida belastning på domstolarna? Kommer vi att se en Efterlevnadslagstiftning (ELL) som ersättning? Är det för det gemensamma goda?

diakon Göran Fäldt