predikningar

Paulus talar om ett bygge. Han kallar sig själv byggmästare. Grun­den är redan lagd, Jesus Kristus. När han kom­mer till stenarna i byg­get ställer han en retorisk fråga: ”Förstår ni inte att ni är Guds tempel?” Petrus skall kalla dem ”levande ste­nar”. Jesus talar om samma bygge när han rensat templet. Han uppmanar judarna att riva ner det. Så fortsätter han: ”det skall uppstå igen på tre dagar”. Han talar om sin kropp. Stenarna är lemmar i den kroppen.

”Du skall tala om för folket vad den sunda läran kräver.” Paulus undervisar sin lärjunge Titus. Som församlings­le­dare skall Titus i sin tur lära dem han har an­svar för. Det rör också sådant som många idag, också troende katoliker, vill bestämma över själva. Kyrkan har från första början väg­lett de troende och väntat sig trons lydnad. Sådan vägledning är inte återfall i lagiskhet eller ”klerikalism”. Avsikten är att bevara de troende i nåden.

Vad hoppas vi på? I den gångna veckan har vi firat Alla Helgons och Alla själars dag. Men också över dagens mässa skymtar ett ljus fram från det ”yttersta”, det vi ser fram emot på and­ra sidan döden. I evan­geliet svarar Jesus saddukeerna som förnekade upp­stån­del­sen. I första läsning­en hörde vi om de makkabeiska martyrerna som gav sina liv i tron på uppstån­delsen. Vi bekänner varje söndag vår tro på uppstån­delsen och det eviga livet. Vilken roll spelar den tron för oss? Vad ser vi fram emot?

De är de bästa gudsbevisen. Helgonen alltså. De be­svarar frågor som annars är svåra att besvara. Är vår tro kanske bara en vac­ker dröm? Det är lätt att tänka så i höstmörkret eller när allt ser dystert ut. Helgonen bevisar motsat­sen. De drömde inte. De var verkliga. Har gudomligt och mänskligt verkligen förenats i Kristus? Trons ord är stora och vackra, men är de sanna? Helgonen visar det, och de var av kött och blod.

Paulus kan inte ha varit lätt att höra för en hängiven jude. Aposteln räk­nar upp alla sina judiska meriter, men kallar allt en ”förlust” jämfört med ”kun­skapen om Kristus Je­sus”. De måste ha uppfattat jämförelsen som ett för­räderi. Det är samma förargade reaktion från fariséer och skriftlärda när Jesus umgås med tullindrivare och syndare. Jesus besvarar reaktionen med liknelserna i Lukas femtonde ka­pi­tel. De laglydiga förargar sig, men äng­­larna i himlen gläder sig över varje syn­dare som omvänder sig.