"Sann ödmjukhet börjar i insikten att Jesus är enda vägen till Gud". Kära systrar och bröder i Kristus, Dagens läsningar påminner oss om att den kristna tron är en relation till en person, något vi också snart gemensamt ska bekänna: Jesus Kristus, sann människa och sann Gud. För att han är sann Gud tillber vi honom. För att han är sann människa har vi hopp om att få dela hans eviga, uppståndna och fullbordat mänskliga liv.
Kära kristna, Jesu sista ord till sina apostlar har särskild betydelse för oss som medlemmar i hans kyrka. Han ”går bort”, säger han, och menar att han lämnar dem, men inte för alltid, och inte utan hjälp. Om 12 dagar firar vi högtiden Kristi Himmelsfärd, alltså dagen då han ”går bort” från dem. Hur har apostlarna reagerat på de orden? Vi kan tänka på våra familjer hur de känner det då någon ”gått bort” och inte finns kvar i familjens gemenskap.
Kära medkristna, Vad händer inom en människa när hon för första gången får höra något om ”denne Jesus” som ska ha uppstått från de döda? Vi kanske inte upplever det själva och får veta det men andra gör det. Det sker hela tiden. Det står inte i media och det syns inte i statistiken. Men det händer hela tiden. Det är vi vittnen till. Det första stora som hände i Jerusalem var ”att antalet lärjungar steg kraftigt” (Apg 6:7) sedan Guds Ord vunnit spridning. Alla dessa har blivit ”ett heligt prästerskap som frambär andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus” (1 Pet 2:5), skriver S:t Petrus i sitt första brev.
Vägen, sanningen och livet – människans sanna värdighet. Ett hisnande evangelium! Ingen flyger så högt som den fjärde evangelisten. Samtidigt är han oss mänskligt nära. Han tycks förstå människans villkor. ”Känn ingen oro”, låter han Jesus säga. Det finns många skäl till oro och inga käcka svar hjälper. ”Känn ingen oro.” Så inleder Jesus sitt avskedstal till sina lärjungar, innan han går in i sitt lidande. Han uppmanar inte till allmän bekymmerslöshet. Han säger: ”Tro på Gud, och tro på mig.” Genom tron rinner en kraft in i människan, som är starkare än oro, mörker och ondska. Inte en tro på vad eller vem som helst.
Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Dagens andra läsning ur Första Petrusbrevet är fylld av målande och drastiska bilder: hörnsten och husbygge, präster som frambär offer, ett heligt folk som förs ut ur mörkret in i ljuset. Under påsktiden hör vi de avslutande verserna varje dag i vespern. Bilderna är hämtade från Gamla Testamentet. Tilltalet ”ni” betyder att de gammaltestamentliga bilderna tillämpas på de kristna. Det är de som är utvalda, stenar i bygget, präster, det heliga folket.
Dagens läsningar påminner om att kristen tro är en relation med en person: Jesus Kristus, med en mänsklig natur, som ni och jag, men som också helt och fullt är Gud. När Jesus säger att han ”går bort och bereder plats” för att sedan hämta oss, talar han brudgummens språk i antikens judendom. Så vill han säga att Gud i honom har förenat sig med människan så som äktenskapets sakrament oupplösligt förenar man och kvinna till en ny skapelse. Och så vill han också vara förenad med sin Kyrka, så att vad som än händer Kyrkan, inifrån eller utifrån, ska han aldrig överge henne.