Idag kan vi börja öva oss i den inre askesen och söka oss till Jesus vid den berömda brunnen i Sykar som ligger i Nablus inte långt från Jerusalem. Vad betyder egentligen askes? De gamla grekerna – som inte var kristna – övade sig regelbundet i sträng självdisciplin, alltså avhållsamhet i olika former, fysiska, mentala, sociala. Vi kanske skulle använda ordet träning.
Den avgörande törsten. Törst efter vatten har följt mänskligheten genom historien. Ofta har det varit en överlevnadsfråga. När israeliterna saknade vatten under ökenvandringen knotade de mot Mose. Vi anar att behovet av vatten inte bara gäller den kroppsliga törsten. Det är också en bild för människans behov av Gud. Psalmisten sjunger: ”Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden”. Människan liknas vid hjorten som längtar till vattenbäckar. Kyrkan påminner oss om denna törst särskilt under fastetiden.
"Från vilka brunnar dricker jag?" Kära systrar och bröder i Kristus, Den fantastiska dialogen mellan Jesus och kvinnan vid Sykars brunn i dagens evangelium illustrerar hur Guds barmhärtighet söker upp oss, möter oss där vi är, men inte för att bekräfta att vi är på rätt ställe utan för att stegvis dra oss bort därifrån och dit vi är kallade att vara; få oss att se, bejaka och omfamna den Gud vill att var och en av oss ska bli.
Kära bröder och systrar, Gud visar oss vägen ”ur vår mänskliga vanmakt genom boten, bönen och barmhärtigheten”, ber Kyrkan denna tredje fastesöndag. Ja, det är verkligen fastetidens ständigt återkommande uppmaning till hela Kyrkan att fatta mod och kraft ur Guds kärlek och eviga godhet. Vi har många utmaningar i dessa tider, både i världen och i Kyrkan. Det gäller bara att inte beklaga sig för mycket utan tänka efter, vad kan jag göra, vad kan vi göra?