Predikningar

Kortpredikan 18 augusti 2022

”Mitt namn har blivit vanärat bland folken.” Profeten Hesekiel formulerar det som hände när folket för­des bort i den babyloniska fångenskapen. Det var en följd av avfall från förbundet. Det upprepas varje gång kyrkan gifter sig med tidsandan. Då blir hon snabbt änka och föraktas sedan av den värld som lockat henne.

Kortpredikan 17 augusti 2022

Profeten Hesekiel beskriver maktmissbruk och svek bland Israels her­dar och le­dare. De har sörjt för sig själva, men inte för sina får. Profetens ord är en biktspegel för varje biskop och präst. Bene­dic­tus ta­lar också om abboten/abbedissan som en herde. Han kallar det en ”svår och mödo­sam uppgift”. Herdar behövs. Alternativet är självutnämnda ledare, som lockar och förför. Herden måste ha fullmakt att handla och leda, men är inte herre över sin hjord. Bene­dictus skil­jer mellan ”husfadern”, Kristus, som äger fåren, och ab­boten, som tjä­nar dem.

Kortpredikan 16 augusti 2022, S. Brynolf av Skara, biskop

Profeten Hesekiel låter domen falla över de olika rikena runt Isra­el under 500-talet f. Kr. I dagens läsning gäller det Tyros, den fe­nikiska kuststaden i södra Libanon som samlat på sig stora rike­domar, men har drabbats av högmod. Fursten i Tyrus sade: ”Jag är en gud”. Ingen säger så med ord idag, men den som själv är sin egen högsta auktoritet och den som styrs av egen­viljan säger det i praktiken.

Predikan Jungfru Marias upptagning i himmelen 2022

Vi äger inte våra kroppar. Kära systrar och bröder i Kristus, I dagens kollektbön bad Kyrkan Gud om att vi med blick mot himmelens härlighet en gång ska få ”dela den med” Jungfru Maria, och, som hon, ”med kropp och själ”. Jungfru Marias upptagning är ett exempel på vad som kallas för ”dogmutveckling” i den Katolska kyrkan. Utveckling av en dogm, trossats, handlar inte om att Kyrkan ändrar sin lära i det som gäller Gud, frälsningen i Kristus, Kyrkan, sakramenten och moralen, jämfört med vad Kristus lärde apostlarna, så att Kyrkan plötsligt skulle motsäga sig själv. Det skulle ju t ex innebära att helgonen kommit till himlen på fel grunder, eller inte alls är där eftersom de hade fel tro.

Predikan 14 augusti 2022, Sankt Maximilian Kolbes dag, skyddspatron för Gråbrödernas kyrka i Motala

När vi umgåtts en tid med de helgon som är våra viktigaste ledsagare som ”himmelrikets lärjungar” frågar vi oss om vi verkligen förstår dem. Allt de gjort är så överväldigande och egentligen svårt att hålla ihop. Vi kan finna stöd i de underbara orden hos aposteln Johannes, ”Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar våra bröder”; det  säger oss att det kanske enda sättet att förstå Kolbe är kärleken till medmänniskan. Vi kan vara säkra på att Kolbe levt denna kärlek. Hans helgonförklaring av Kyrkan är vårt bevis. Vi får, och vi kan, vörda Kristus i honom som fått efterfölja Mästaren in i det heliga korsets vishet och storslagna seger.

Predikan 20 söndagen under året 2022

Eld på jorden. Redan förelöparen Johannes Döparen hade sagt det om Jesus: ”Jag döper i vatten, men den som kommer efter mig skall döpa i ande och eld”. Här säger han det själv: ”Jag har kommit för att tända en eld på jorden”. Vi anar något som både förskräcker och fascinerar, både förfärar och lockar. Som Mose inför den brinnande busken. Han fick ta av sig sandalerna, men kunde inte låta bli att närma sig elden.

Predikan 20 söndagen under året 2022

Guds kärlek både dömer och omfamnar. I dagens evangelium hörde vi Herren säga att han ska ”tända en eld på jorden”. Formuleringen på grekiska, evangeliernas originalspråk, är egentligen starkare, ”kasta en eld”. Vidare hörde vi honom säga att han inte ska skapa fred utan ”splittring”. Med de här orden av Jesus framstår Gud som hård och dömande. Att vara ”dömande” är nog vår tids enda last. Men idén att Gud för att han älskar oss också borde älska allt vi gör, stämmer inte med Bibelns vittnesbörd. Inte heller stämmer fördomen att vi möter en sträng Gud i Gamla Testamentet men en barmhärtig i det Nya.

Predikan 20 söndagen under året 2022

Kära bröder och systrar i Kristus, Vad menar Herren när han i dagens evangelium säger att han ”kommit för att tända en eld på jorden”? (Luk 12:49) Vilken eld är det han talar om? Det är naturligtvis kärlekens, den helige Andes eld, som Herren vill tända i våra hjärtan. Men det handlar här inte om någon vanlig, naturlig kärlek. Det naturliga ligger ju inom ramen för våra egna krafter och är därför som vår Herre säger på ett annat ställe inte någonting märkvärdigt: ”Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det?