Påträngande bön. I dagens evangelium ger oss Herren en enkel böneskola, i två delar. Först lär han sina lärjungar Fader vår och sedan berättar han en historia. Först lägger han en formulerad bön i lärjungarnas mun. Sedan lär han dem att be uthålligt och påträngande. Till en början är människan som ett litet barn. Hon lär sig tala genom att säga efter mamma, som lägger ord i barnets mun. Nu är det kyrkan, vår andliga moder, som lär oss vårt egentliga modersmål, bönen. Människan får ord lagda i sin mun, även om hon inte omedelbart förstår deras innebörd. Hon behöver inte varje gång fundera ut hur hon skall formulera sig.

Det apokryfa Jakobsevangeliet har gett oss namnen på Marias föräldrar, Joakim och Anna. De hörde till dem som, likt den gamle Symeon, ”väntade på Israels tröst”. På Sinai berg får Mose de tio budorden. Han förkunnar dem för folket och folket svarar: ”Allt vad Herren har sagt vill vi göra.” Därmed ingås förbundet mellan Gud och hans folk.

Jakob och Johannes vet ännu inte att de har sin skatt i lerkärl. De känner ännu inte sin svaghet och sitt totala beroende av nåden. Det inre motståndet tror många är borta när de tar sina första steg på efterföljelsens väg, kanske när de avlade sina löften. Som när Jakob och Johannes svarar på frågan om de kan dricka bägaren: ”Ja, det kan vi”.