Vi hör en varm ton i Pauli brev till församlingen i Kolossai. Paulus påminner dem om att de har räddats ur mörkrets välde och ber att de skall ”fyllas av kunskap om Guds vilja, med all andlig vishet och insikt”. Hur det går till ser vi när Jesus tar apostlarna i sin tjänst.

Gregorius ville egentligen inte bli påve. Helst ville han förbli munk. Men när han kallades ställde han sig till förfogande. Med Paulus kunde han säga: ”Jag är er tjänare för Jesu skull”. Gregorius ställer höga krav på sig själv och på alla herdar. De skall vara som väktarna/spanarna hos profeten Hesekiel, som skulle upptäcka fienden i tid och varna för den. Därför måste de stå på ett ”högt ställe”, så att de kunde se.

Paulus talar i Thessalonikerbreven om Herrens återkomst, om ”Herrens dag”. Den skall komma som en tjuv om natten. För Benedictus och de monastiska fäderna handlar det inte bara om en kosmisk framtid. Frågan byter tempus. Futurum blir presens. Kristus kommer redan här och nu. Kristus kommer i dem jag möter, i den överordnade, i gästerna, i de sjuka, i mina bröder och systrar.