Vilka är det samhällsbyggande strukturerna enlig svensk marxism idag?
De fyra samhällsbyggande strukturerna enligt det marxistiska syndromet i Sverige idag är - allas lika värde (1), allas rätt till samarbete mellan lärare och elev på jämbördig nivå (2), allas rätt till godkända betyg (3) och allas rätt till arbete (4).
Vad som därutöver finns att lära är alltid överkurs och inte nödvändigt för godkänt i skolan. Läraren är elevens instrument för att uppnå den bestämda kunskapsnivån och inte en inspiratör för sökande och andra sammanhang. Inslag av humanistisk bildning betraktas som systemstörande.
Privata skolor passar inte in i strukturerna för jämlikhet och bekämpas men av påstådda skäl som har med ekonomisk vinst att göra. Skolor utanför kontrollsystemen är ett latent hot mot de nationella strukturerna enligt modern marxism, ungefär som invasiva växter i parker och trädgårdar.
Religion är på samma sätt ett utifrån kommande idésystem och betraktas som ett psykologiskt fenomen lämpligt som objekt för forskning för att klarlägga dess uppbromsande inflytande.
Det är ett beklagansvärt förnekande av det faktum att kristendomen är den viktigaste historia som världen skådat, enligt Tom Holland i sitt stora verk ”Dominion, The Making of the Western Mind” (Little Brown, 2019).
Det som lyckligtvis inte finns med i den marxistiska strukturmodellen i Sverige av idag är planhushållningen som till slut ledde till Sovjetunionens ekonomiska kollaps, från vilken den senare återhämtade sig genom en form av marknadsekonomi (Se t.ex. ”Armageddon averted” av Stephen Kotkin, Oxford University Press, 2008).
Det mångfacetterade och antikommunistiska USA visar under inflytande av progressiva krafter på sina ställen upp exempel på kulturell utarmning när forskare och elever på Columbia University klandras för att läsa Jane Austen (Se t.ex. Yeonmi Park, flykting från Nordkorea, i sin bok ”While Time Remains”, Threshhold Editions, 2023, med förord av Jordan B. Peterson). Om det stora landet på andra sidan Atlanten idag är djupt splittrat och de stora länderna i öst, Ryssland och Kina, upplever inre spänningar i sina enpartistater, så kan man tyvärr konstatera en allmän försämring i världen för människor vars åsiktsfrihet och bildningsintressen kontinuerligt kontrolleras och hålls tillbaka. Det som i framtiden kommer att fördömas är sysslolösheten, eftersom människans uppgift är arbete - och ingenting annat. Kanske länder som Japan är historiska undantag, eftersom de inte haft en motsvarighet till den västerländska upplysningstiden.
diakon Göran Fäldt
