Varför litar inte kvinnor på män?
Jag tror inte män kan få kvinnor att välja en barnvänlig och familjevänlig livsbana i framtiden. Förklaringen till att kvinnor övertar mäns plats i samhället, uppenbart i departementen och i myndigheterna, är att kvinnor inte litar på män. De föredrar "karriären". Det måste man förstå. Män har under de sista 150 åren gjort så mycket ont och nästan utplånat gränserna mellan gott och ont och fördärvat samvetets en gång så klara och starka ljus. Det finns förvisso underbara män som gläder kvinnorna men det finns också riktiga monster, våldsbejakande i nära relationer och rovdjur i nattens mörker. Vem kan i dagsljuset ana deras dubbelnatur?
Gud låter solen gå upp över både onda och goda men Guds plan för mänskligheten kan bara förverkligas genom Kristus. Kvinnor följde Jesus och var Honom trogna. Män förföljde Honom. När män är beredda att ge sina liv för de kvinnor de älskar, litar kvinnor på dem. Ur sådana förbund mellan man och kvinna föds många barn och barn får syskon. Troheten är godhetens välsmakande frukt.
Det är kanske bra ur en synvinkel att kvinnor kan ”ta ut” skilsmässa utan att ange särskilda skäl eftersom förgiftade relationer inte kan beskrivas eller bevisas som orsak. I andra länder kan det kosta en förmögenhet att ”få ut” skilsmässa. Ur den viktigaste synvinkeln är ändå skilsmässorna, och den höga frekvensen, en dolkstöt för samhället och en dyrköpt frihet för parterna. Skadorna för barn – om de fanns i relationen – är värre och generar ett lögnens livsmönster. Vi har i alla fall i vår västerländska kultur hyllat ärlighetsprincipen och sagt sanningen. I andra kulturer har det varit lika legitimt att för ett högre syfte ljuga. Vi är inte längre immuna mot en sådan ohederlighetskultur.
Samhället kan inte "ge plats" för barn i samhället genom Försäkringskassan. Det är äktenskapen och familjerna som kan ge plats åt samhället. Männen måste göra sig värda kvinnornas respekt och kvinnorna bli den moderna hemmiljöns arkitekter. Utan ömsesidigheten i ansvar för livet är vi alla förlorade!
diakon Göran Fäldt
