november 2025

När vi talar om sekularisering av hela samhället finns risken att vi betraktar det som en process utanför Kyrkan som vi inte behöver motsätta oss. Men är det rätt inställning? Vi har ju sett att äktenskapet till exempel i stora drag har gått från sakrament till civilt kontrakt. Ska vi bara säga att det är samhällets problem inte vårt? Eller ska vi fortsätta att säga att äktenskapet – och i dess mest meningsfulla konsekvens med familj – är hela samhällets grund? Jag tror att vi måste visa det utåt, även om nutidsandan går åt ett annat håll. Det finns en djupare historisk grund än nutidsandan.

Religionsfriheten ger oss katoliker rätten till en sexualmoral som reserverar den sexuella akten till äktenskapet och skyddar akten och dess frukt i barn genom äktenskapets sakrament. De ungas liv och utveckling till fria och ansvarsfulla människor går genom ett kyskhetslöfte som liknar de löften som män och kvinnor frivilligt avlägger inför ett katolskt ordensliv eller ett liv som katolsk präst. Den som bryter mot sina löften vet genom samvetet att ånger och omvändelse är helt nödvändigt. Efter rannsakan söker man bikta sig och ber om förlåtelse. Den troende får av prästen avlösningen om ångern är uppriktig och viljan till bot finns.