juli 2025

”Herren skall strida för er och ni skall vara stilla därvid.” Israeliterna hade fångats i en fälla. De hade fienderna bakom sig och ett hav framför sig. De klagade och anklagade Mose. ”Det vore bättre att tjäna egyptierna än att dö i öknen”. Mose svarar: ”Herren skall strida för er och ni skall vara stilla därvid.”

Profeten säger om ”Herrens tjänare”, den profetiska förebilden till vår Herre: ”Ingen skall höra hans röst på gatorna”. Han skall inte ”träta och ropa”. Ändå skall ”han en dag föra rätten till seger och hans namn skall ge folken hopp”. Att han förkunnar ”rätten för folken” kan vi läsa om i kyrkans sociallära. Vad skulle inte hända om folkens ledare började lyssna till den?

I den första läsningen kommer vi rakt in i Herrens påsk. Herren håller dom över Egyptens alla gudar, vilket betyder en dom över alla onda makter. Därför instiftas påskalammsmåltiden. De vars dörrposter är bestrukna med påskalammets blod skyddas och förs ut i friheten. Det sanna påskalammet är Kristus, vars blod är starkare än all ondska, synd och död. ”Detta är Herrens påsk”.

Med Mose som redskap griper Gud in för att rädda sitt folk. Han står för sina löften till folkets fäder Abraham, Isak och Jakob. Men denne Gud är långt mer än en stamgud eller bara en Gud för Israels barn. Hans namn, ”JAG ÄR”, avslöjar att han är alltings Skapare och Herre. Hela tillvaron har sin yttersta orsak i honom, som själv är utan orsak. Han är den som ”ÄR”.

”Jag vill gå dit bort och betrakta den underbara synen och se varför busken inte brinner upp.” Mose har sett eldslågan slå upp ur busken, utan att busken förtärs. Det är inte bara en ovanlig syn, den är också underbar. Det tvingar honom att dra skorna av fötterna. Det är den nödvändiga beredelsen.