Paulus lider inte av falsk blygsamhet. Med stor frimodighet berättar han vad han duger till. Han vill vara ett gott föredöme, ingen skall kunna anmärka på hans tjänst som Guds tjänare och medhjälpare.
I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. I det namnet är vi döpta. I det namnet gör vi korsets tecken. I samma namn inleds och avslutas varje mässa. I det namnet döljer sig vår tros innersta mysterium. Alla goda ting är tre, säger erfarenheten. Mycket i livet tycks vara präglat av tretalet. Ändå kan ingen förklara det.
Inte bara i gotiska katedraler eller latinska mässenklaver – utan i hjärtat på unga amerikaner som mot varje kulturell strömning simmar motströms mot katolicismen. Det är ett fenomen som förbryllar både den sekulära eliten och liberala protestanter.
Valet av den amerikanske kardinalen Robert Prevost som påve Leo XIV den 8 maj blev svaret på mångas frågor om kontinuiteten i påveämbetet efter Paulus VI, Johannes Paulus II, Benedikt XVI och Franciskus.
Kristen frihet är mer och större än juridisk frihet. Kära systrar och bröder i Kristus, Det är lätt att glädja sig åt julen och påsken, bl a för de konkreta händelser högtiderna uppmärksammar. Med Treenigheten är det nästan på motsatt vis.
Aposteln talar om ”en ny skapelse”. Tydligast ser vi den i jungfru Maria. Hon är den alltigenom nyskapade människan. Det skedde genom hennes son, som ”har dött för alla”, också för sin moder. Maria fick del av sin sons verk i förväg.
Kära bröder och systrar, Minnesdagen för den helige Antonius av Padua är viktig för oss av många skäl. Vi säger ju att Kyrkan står på apostlarnas grund, en helig katolsk och apostolisk kyrka. Vi kan på liknande sätt säga att för församling står på heliga franciskaners grund, första hand Franciskus själv och efter honom Antonius.