18:e söndagen "under året" - årgång A

Underverk i öde trakter. Brödundret vi hör om är vidunderligt, men bakgrunden är förfärlig. Jesus har fått höra vad som hänt med Johannes Döparen. Hur han blivit halshuggen i sitt fängelse, på anstiftan av en hämndlysten kvinna och beordrat av den fege Herodes. ”När Jesus hörde detta”, berättar Matteus, ”drog han sig undan till en öde trakt för att vara ensam”. Liksom Johannes blir halshuggen i fängelsets ödsliga ensamhet, drar sig Jesus undan till en öde trakt för att vara ensam.

För många är frågan meningslös. De har möjligen hört om Kristi kärlek, aldrig förstått den. Paulus ställer frågan mitt i sitt stora Romarbrev. Då har han redan berättat om vad Kristus har gjort. Men den som inte har hört behöver först få höra, med hjärtats öra. Det är vad profeten sade: ”Hör, så får er själ leva”. Människan måste få höra om det bröd som mättar, om vad ”gott är”.

Brödundret i den öde trakten upphör inte att fascinera. Det väcker både eftertanke, inspiration och förundran. För många har det lett till konkreta insatser för hungrande och nödställda. Bibelläsare och spekulativa teologer, poeter och konstnärer, har för­sökt att fånga dess betydelse och innebörd, men ingen är i stånd att uttömmande förklara det. Det rymmer både hisnande storhet och lärorika detaljer.