Kortpredikan, Jungfru Marie Bebådelsedag – Herrens Bebådelse 2020
Jes 7: 10-14; Ps 40: 7-11; Heb 10: 4-10; Luk 1: 26-38
Den sköna och skira Bebådelsen kan tyckas malplacerad i dessa bistra coronatider. Men det är tvärtom.
Dagens högtid bebådar inkarnationen. ”Universums Herre dolde sitt majestäts omätlighet och antog tjänargestalt”, säger Leo den store.
”Den oföränderlige försmådde inte att bli en utsatt människa, den odödlige böjde sig under dödens lagar”.
Det skymtar fram i dem som ger sina liv i tjänsten för de drabbade. En präst i Italien blev smittad genom sin kontakt med de sjuka. Hans församling samlade in till den medicinska utrustning som han behövde och som det rådde brist på. Men prästen gav denna utrustning vidare till en yngre medpatient. Han gav sitt liv för sin vän.
Den kraften måste han ha fått från den Herre som ”böjde sig under dödens lagar”, men som förblir sann och evig Gud.
”Gud förvandlas inte genom att så förbarma sig,” säger Leo den store. Därför vågar vi tro att han fortsätter att förbarma sig över dem som drabbas och dem som tjänar dem.
Om han inte varit Gud, hade han inte kunnat försona och gudomliggöra människan. Om han inte varit människa hade människan inte kunnat få del av hans verk. Nu söker han arbetare i sin tjänst.
Maria visar och vittnar om hur Guds helande barmhärtighet förs vidare. Hon blev havande genom att höra, genom att tro och genom sin överlåtelse.
Nåden både förberedde och fullbordade hennes överlåtelse – ”må det ske med mig efter ditt ord”.
Marias svar var så odelat att hon också kan stödja vårt Amen. Hon förtröstade på ängelns ord: ”Ingenting är omöjligt för Gud”.
Må vårt ”Amen” i den heliga kommunionen vara sant, odelat och fyllt av trons förtröstan, så att vi blir den barmhärtighet vi själva behöver och får ta emot.
pater Ingmar Svanteson
