Kortpredikan 7 maj 2026

Apg 15: 7-21; Ps 96: 1-3, 10; Joh 5: 9-11

Lukas berättar hur frågan om hedningarnas omskärelse blev föremål för en lång överläggning.

Petrus berättar om händelsen med Cornelius. Gud gjorde inte skillnad mellan judar och hedningar. Paulus och Barnabas berättar om samma erfarenhet. Alla lyssnar.

Det avgörande sker inte när man talar, utan när man lyssnar. Som när abboten lyssnar till alla bröder i en viktig fråga som måste avgöras.

Petrus har redan formulerat kvintessensen i beslutet: ”Det är genom vår herre Jesu nåd som vi blir frälsta och likaså de”.

Det Lukas berättar om är utsidan av hur denna nåd förmedlas. Insidan anar vi i bilden av vinträdet, där saven får grenen att bära frukt.

Nåden gör allt, men slår inte ut människans frihet. Hon kan hela tiden handla annorlunda: dra sig undan, gå bort, lägga händerna i knät, låta sig fångas av klagan och självömkan…

Men något nytt har tillkommit. Jesu ord är fyllda av nåd. Av en förvandlande kraft.

Jesu ord kulminerar i löftet om den fullkomliga glädjen. Han hade ju sin glädje i att göra Faderns vilja.

Inte slavens lydnad, utan Sonens. Beviset är hans glädje. Den glädjen vill han ge sin kyrka och sina lärjungar. Hans glädje rinner in i oss.

Vi firar det i den heliga eukaristin i trons lydnad för Jesu ord.

pater Ingmar Svanteson