Kortpredikan 7 december 2023, S. Ambrosius, biskop och kyrkolärare
Jes 26: 1-6; Ps 118: 1, 8-9, 19-21, 25-27a; Matt 7: 21, 24-27
”Vår stad ger oss styrka, murar och värn bereder oss frälsning.”
På söndag skall vi i tidegärden sjunga om dessa murar som en bild för Frälsaren själv. ”Du är vår styrka, Sion, dina murar och värn är Frälsaren.”
Det är denna grund som ger tron dess stadga. Sinnets fasthet har inte sin grund i trons subjektiva sida, hur ”mycket” eller ”intensivt” jag tror, utan i vad och vem jag tror på. ”På dig förtröstar han.”
Detta utesluter inte att tron måste lyda. Otron säger ’Herre, herre’, men lyder inte. Genom olydnad öppnar lärjungen en bakdörr, där fienden slinker in.
Den helige Ambrosius, biskop i Milano på 300-talet, tog retoriken i evangeliets tjänst. Han använde orden som verbala ikoner. Han säger att predikan och undervisning skall framföras med ”behagliga ord”, så att det är ”ljuvligt för folket att höra, så att det villigt följer” herdens röst.
Naturligtvis inte insmickrande. Det måste vara sant. Men skönheten får sanningen att stråla klarare. Gud lockar med skönheten.
Augustinus vittnar om hur Ambrosius´ predikan och liturgins skönhet banade väg för tron. Ambrosius hymner, präglade av stor skönhet, sjunger vi fortfarande.
Också hos profeterna lyser ibland skönheten igenom, mitt i kärvheten. Inte minst hos Jesaja, som när han talar om staden med sina murar och värn.
Gud lockar med skönheten. För att våra sinnen skall få fäste i det bilderna vittnar om.
”Vår stad ger oss styrka, murar och värn bereder oss frälsning.”
pater Ingmar Svanteson
