Kortpredikan 6 mars 2024
5 Mos 4: 1, 5-9; Ps 147: 12-13, 15-16, 19-20; Matt 5: 17-19
”Akta dig väl, så att du inte glömmer vad dina ögon såg och inte låter det vika från ditt hjärta.”
Mose manar folket att inte glömma vad de sett med sina egna ögon när Herren förde dem ut ur slaveriet i Egypten och sedan ingick förbund med dem på Sinai. När de glömmer förlorar de också kraften att hålla ut i motgångar och lockas lättare av tomma avgudar.
Också det nya förbundets folk har lätt att glömma. I motgångar glömmer vi alla gånger Herren har besökt och bistått oss. I framgångar blir vi lätt naiva och glömmer att vi också i framgången måste fortsätta att be och hålla oss vakna. Inte minst då, säger munkfäderna. I motgången är bönen naturlig. I framgången behöver vi påminnas.
I goda dagar, tänk på de onda. I onda dagar, glöm inte de goda.
Bibelns sista bok varnar oss att glömma den första kärleken.
Fastetiden är en hjälp att komma ihåg.
Glömska är ett av skälen till att vi har fått den heliga eukaristin. ”Gör detta till min åminnelse”, för att minnas och inte glömma.
För att komma ihåg och på nytt upptäcka vad redan Mose påminde folket om: ”Vilket annat stort folk finns, vars gudar är det så nära som Herren, vår Gud, är oss, så ofta vi åkallar honom?”
Åter hör vi påminnelsen: ”så ofta vi åkallar honom”, med källa och höjdpunkt i den heliga eukaristin. ”Så ofta ni gör det, gör det till min åminnelse.” Påminnelsen fortsätter i hjärtats ständiga bön.
”Akta dig väl, så att du inte glömmer vad dina ögon såg och inte låter det vika från ditt hjärta.”
pater Ingmar Svanteson
