Kortpredikan 5 maj 2025
Apg 6: 8-15; Ps 119: 23-24, 26-27, 29-30; Joh 6: 22-29
Stefanos var fylld av ande och kraft. Ingen kunde hävda sig mot ”visdomen och anden i det han sade”. Men i stället för att lyssna med öppet sinne skickade de fram falska vittnen för att få honom fälld.
Motståndet kom denna gång från de judar som återvänt från diasporan till Jerusalem och templet. De kände sig hotade av det nya som Stefanos vittnade om. De ville behålla det invanda.
Också de som varit med om brödundret och sedan söker upp Jesus i Kafarnaum söker det kända och begränsade, det bröd som mättar kroppen. Jesus kallar det ”förgänglig” föda.
Jesus vill vidga och fördjupa deras sökande. Sök ”den föda som består och skänker evigt liv”.
Det är vad Benedictus erbjuder den blivande munken: ”Vem är den som älskar livet?” Han talar om ”sant och evigt liv”.
De som sökte Jesus frågar: ”Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?”
Jesus svarar: ”Detta är Guds verk: att ni tror på honom som Gud har sänt”.
Denna tro befriar inte människan från att handla, men hennes gärningar präglas och förvandlas av den hon tror på.
Paulus skall kalla det ”trons lydnad”. Jesus kallade det: ”Guds verk”, opus Dei.
Samma uttryck, opus Dei, använder Benedictus för tidegärden, korbönen. I den utsätter sig människan för Guds ord, för att förvandlas av det.
Det förnämsta av ”Guds verk” är den heliga eukaristin, trons mysterium.
Vi firar eukaristin för att bli medarbetare i Guds verk, så att Gud förhärligas i allt vad vi gör.
pater Ingmar Svanteson