Kortpredikan 5 december 2023

Jes 11: 1-10; Ps 72: 1-2, 7-8, 12-13, 17; Luk 10: 21-24

Ingen bland GT:s profeter talar så tydligt om den kristna trons mysterier som Jesaja. Hieronymus menade att han kunde kallas evangelist snarare än pro­fet.

En avhuggen stam, en stubbe, det är vad som återstår av den mäktiga Da­vids­dynastin. Ur denna stubbe skall det skjuta upp ett skott, en telning och gren från dess rötter skall bära frukt.

Messias är både rot och gren. Han är själv upphov till den ätt han skall födas i. En tydlig antydan om inkarnationen.

På honom skall Herrens Ande vila, vishet och förstånd, kunskap och guds­fruk­tan. Med rättfärdighet skall han bygga ett rike, där de som tidigare liknade djur i inbördes kamp, nu skall leva i frid. Landet skall vara fullt av Herrens kun­skap. Också hednafolken skall söka denne telning från Ishais rot.

Matteus betonar att han är av Davids ätt. Lukas berättar särskilt om Andens roll vid Jesu framträdande, från bebådelsen till dagens avsnitt.

Jesus jublar genom den helige Anden. ”Allt har Fadern anförtrott åt mig. Ing­en vet vem Fadern är, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara det för.”

Mönstret är detsamma. Från den oansenliga begynnelsen, en ned­huggen stubbe, växer det fram ett skott, begynnelsen till ett rike ”fullt av Herrens kunskap, liksom havsdjupet är fyllt av vattnet”.

Mönstret tycks hela tiden upprepas. De ”lärda och klo­ka” ser det inte. Endast de ”som är som barn”, endast de ödmjuka ser och låter sig fyllas av ”Herrens kunskap”.

Aposteln säger: ”Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige An­de som blivit oss given”. Men profeten har redan talat om ”havsdjupet som är fyllt av vatten”.

pater Ingmar Svanteson