Kortpredikan 4 januari 2023

1 Joh 3: 7-10; Ps 98: 1, 7-9; Joh 1: 35-42

”Låt ingen föra er vilse.” – ”Följ med och se!”

Johannes varnar för gnostikerna, som föraktade krop­pen. För den som har ”gnosis”, den enligt dem rätta insikten, spe­lade det där­­för ingen roll vad man gjorde med kroppen. En­dast det ”andli­ga” var viktigt.  

Även om vi inte är gnostiker försöker fienden att bagatellisera syn­­den. Kanske med ”fina” motiveringar om att inte förminska tron till mo­ral, eller genom att kalla den sub­jektiva känslan för samvete.

”Den som är född av Gud syndar inte.” Johannes förkunnar ingen syndfrihetslära. Men det behövs vaksamhet vid hjärtats port för att förbli i nåden. Endast nåden ger kraft att övervinna frestelsen.

Den som faller i synd vet att det är han själv som har lagt ner vap­­­­­nen och lämnat ut sig åt fienden.

När människan har fallit i synd byter fienden strategi. Före ­fallet beskrevs synden som en bagatell. Efter fallet beskrivs syndarens si­tuation som hopplös. Fienden ljuger i båda fallen.

De första lärjungarna blev efterföljare. De lärde sig steg för steg. Både att stå emot synden, men än mer att lita på nå­den, vars mål är att bli seende.

När Jesus kommer säger Johannes Döparen med profetens klar­syn: ”Där är Guds Lamm”.

Själv kallar Jesus sina lärjungar och säger: ”Följ med och se”. De fick se de tecken han gjorde. De såg och trodde.

Hans Kyrka lyfter upp det offrade Lammet och säger: ”O Guds Lamm som bortta­ger värl­dens synder”.

                                                                                                               pater Ingmar Svanteson