Kortpredikan 4 februari 2023, S. Nils Hermansson, biskop

Den helige Nils Hermansson, biskop[1]

Heb 13: 15-17,  20-21; Ps 23; Mark 6: 30-34

Fyra veckor har vi följt Hebreerbrevet i vardagens mässor. Brevet når sin kulmen i en uppmaning: ”Vi vill genom Jesus ständigt fram­­bära lov­sång som ett offer till Gud.”

Brevet har beskrivit hur Gamla förbundets offer har nått sin full­bor­­dan i Sonens evigt gällande offer. 

Det passande svaret på detta offer är lovsång och tacksägelse.

Samtidigt påminns läsarna om lovsångens fortsättning: ”Glöm inte att göra gott och att dela med er; sådana offer behagar Gud”. De tro­ende upp­manas också att lyssna till sina ledare och foga sig efter dem.

Denna fortsättning av lovsång, lydnad och kärlekens gärningar, är de tro­endes liv och uppdrag.

Våra gärningar är inte något nytt eller annat offer. Det är den ”sto­­re her­­den” som styrker oss i allt gott, så att vi kan göra hans vilja.

I evangeliet hör vi hur Jesus fylls av medlidande med dem som är lika får utan herde. I den heliga eu­karistin blir de troende delaktiga av Je­su ”medlidan­de”.

Därför är eukaristin platsen både för vila och lovsång, men ger också uppmaning och kraft att ”göra gott och dela med oss”.

I allt ”vill vi därför genom Jesus ständigt frambära lov­sång som ett offer till Gud”.

                                                                                                                   pater Ingmar Svanteson

[1] Nils Hermansson var biskop i Linköping under det dramatiska och plå­gade 1300-talet. Han tog de sva­gas parti mot de mäk­tiga. Han stod den heliga Birgitta nära och diktade hennes tidegär­d.